Idag så drog jag och Ricky ut på den promenaden som jag skrev att vi skulle ta. Vädret hade visserligen hunnit passera, men det var skitsamma. Det var en mycket skön promenix.




(Suddig bild! Jäklar!)

På vägen hem igen så passade jag på att lura med mig Ricky in på ICA för att handla litegrann. Han ÄLSKAR att handla så han blev superglad. Hahah x) Fick med oss 2 fulla kassar. Duktigt av oss, tycker jag. Vi brukar vara så lata och bara slänga ner det vi behöver samma dag. :)

Ricky är ledig från skolan idag och solen lyser så starkt att den kan agera ljuskälla till hela våran lägenhet. Woop!
Hur härlig kommer inte denna dag vara på en skala! Hahha det rimmade ju.

Så ja, vi lär ju hitta på någonting idag. Det vore synd att låta det här vädret passera utan att göra det bästa av det.
Men innan eller efter så ska det städas utav bara den utifall att vi får finbesök av min farbror.

... but I´m still sick.




Yeah, i was wondering what the world have in store for me today. Ifall man kommer att behöva gå igenom någon prövning,  eller om man kanske springer på en världskänd person som gömmer sig från ihärdiga paparazzis, eller om det bara blir en helt... normal dag. :) Hahah, men kom igen? Man vet ju aldrig. Vad som helst kan hända när som helst. Det är inte omöjligt. Ja ni... vi får väll vänta och se vad världen har planerat för mig idag. På tal om kändis... i förrgår så stack jag och Ricky iväg till ICA för att handla litegrann. Vi gick runt och plockade på oss det som vi skulle ha. Plötsligt lägger jag märke till en person som står vid ostarna och tittar. Jag insåg direkt vem det var, men min hjärna ville på något sätt inte registrera att det faktiskt var den personen på riktigt. Det är inte någon jättekändis. Men jag tyckte ändå att det var kul. Det är liksom en person som man inte förväntat sig att se. Kan någon ana vem det är jag snackar om? *tuut tuut* Haha oj, där fick ni en ledtråd också. Jag tyckte det var skitballt att ha sett den här personen, så frågade jag Ricky... "Du... kan jag räknas som en riktigt Göteborgare nu när jag har "träffat" *****?".

Hahah, ja... ni kan ju gissa vem det var :) Skulle vara kul att se om ni lyckades gissa rätt. Men nu ska jag sätta mig och darra klart. Dumma Bricanyl!

I födelsedagspresent, eller julklapp. Det spelar ingen roll :P nån gång i framtiden skulle jag vilja ha en skinnjacka i alla fall. Den nedan eller någon liknande.

Det tar verkligen på hela kroppen när man hostar. Mina hostanfall är så våldsamma att jag måste böja mig framåt Skitdrygt.

Anyways... sitter och skrattar åt Wipeout. Eller ja, människorna som är med och Felix Herngren såklart. Hans kommentarer dödar mig långsamt. :) För det mesta är det ju så otroligt barnsligt att man blir dum i huvudet, men av nån anledning så skrattar jag alltid tills jag tappar andan så fort han öppnar munnen. Visst funderar man lite på om man själv skulle klara av den Wipeoutbanan bättre än dom som deltar? Men jag skulle inte vilja vara med på tv. Kan man åka dit och göra banan ändå? heheh

Imorgon så kommer troligen min kära farbror hit och hälsar på. Han är som sagt här i Göteborg på jobb och om han inte slutar för sent så ska han komma förbi en sväng här. Astrevligt! :) Hoppas bara att det blir av.

Jag har lufsat runt i hela lägenheten, sen jag skrev det förra inlägget, och plockat, dammat, dammsugit... ja, jag har städat helt enkelt. Jag måste säga att vi kan få skräp att se riktigt bra ut i våran lägenhet. Vet inte riktigt om det är bra eller dåligt hahah. Men det jag menar är att man inte ser den riktiga mängden förns man har bestämt sig för att städa. :)

Men jag har i alla fall städat som en tok idag. Var helt dösvettig till slut och fick gå ut och ställa mig ett tag för att inte förvandlas till ånga.

Lite sömn fick jag inatt. Skönt! Illamåendet är bättre, men inte borta helt. Jävla hostmedicin. Eller ja, jävla mig! Nu vet jag fan till nästa gång jag blir sjuk. Skippa Cocilanan.

Idag blir det bara att ta det lugnt för min del. Ricky har skola, men bara en lektion och sen kommer han hem igen. Då får han ta itu med tvättstuga. (hehe) Jag ska även, förhoppningsvis, få träffa min farbror nu i veckan. Han ska hit till Göteborg och jobba. Så jag ska passa på att propsa på att han ska höra av sig till mig. Sist men inte minst så måste jag ta upp att jag har läst ut "Cirkeln" nu. Så jag ska knåpa ihop en liten recension om den. Antingen som kommer upp idag eller imorgon. Det visar sig helt enkelt.

Hoppas ni får en underbar måndag! :)

Här har jag klagat om att jag mår illa osv... Jag har kommit på varför jag gör det. Förra gången jag var sjuk så var det samma sak och jag pratade då med Mamma som berättade att jag inte tål hostmedicinen som jag då tog. AKA samma hostmedicin som jag NÄSTAN har missbrukat den här vändan. Jag är så smart. Så ingen mer hostmedicin för mig. Får härda ut istället, dricka mycket vatten. Då ska det nog bli bra.

Får se om man kan få någon sömn överhuvudtaget inatt. Vi sov ganska så länge natten till söndagen så man är inte jättetrött just nu. Försökte sova för en stund sedan, men det gick inte. Dels för att jag blev helt snurrig av att ligga ner. Sen har jag så ont i bröstkorgen av allt hostande. Men men... :) Sova kan man göra när man går i pension. JK.

Nä fyfan vad jag är trött på det här. Rösten är visserligen tillbaka, men jag kraxar istället. Bättre än ingenting i guess. Men sen har jag lyckats få lock för örat eller om det till och med är en vaxpropp hahah x) Ingen aning, men mitt ena öra är dött i alla fall och det är sjukt obehagligt. Det gör mig yr och illamående. Grejen är ju att jag i övrigt håller på att bli frisk. Det känns som det i alla fall, men hostan förstör allting. Eller så vill jag så gärna bli frisk att jag inbillar mig att jag är på väg att bli det. Jag ska trösta mig med lite Coca Cola till Big Brother när det börjar. (Vilket är när som helst)

Ja, nu ska det nog inte bli fler gnäll inlägg. Kan nog lova er det.... elller ja, inte på ett tag i alla fall. ^^

Jag har hostat all trough the night och idag vaknade jag med otrolig smärta i bröstkorgen. Jag har hostat upp lite allt möjligt tror jag. Både lungorna och lite annat... rösten har försvunnit också. Kul va? Så jag går runt med ett litet armband med bjällror som jag fick i studentpresent för att "Ricky ska veta var jag är" hahah, för att kunna påkalla Rickys uppmärksamhet OM DET BEHÖVS och sen får jag skriva till honom på skype om jag ska prata med honom. :)
Hahahh! Kan tänka mig att Ricky är nöjd. Han kommer få det så lugnt och skönt idag. :)

Jag kan inte låta bli att kommentera kritiken som vissa har spytt ur sig gällande Kronprinsessan och Prins Daniels namnval. Jag är för att alla ska få ha sin egen åsikt och visst ska man få uttrycka den osv. Men går det inte för långt ibland? Herman Lindqvist som gick ut i Aftonbladet och kläckte ur sig hur opassande namnvalet var och att det lät som en Nattklubbsdrottning. Hmm.. ja, det enda som är totalt opassande i det här fallet var hans uttalande. Varför? Vad tjänade han på att säga det där? Estelle är ju ett mycket vackert namn. Franska för Stjärna om jag inte minns fel. Sen tycker jag att det är lite töntigt att vuxna människor sitter och debatterar i tv om hur opassande namnet var. Vet inte om det var i Debatt dom satt och gjorde det. Men jag hörde att det hade varit något sånt. Estelle är ju uppenbarligen ett namn som betyder mycket för både Victoria och resten av kungafamiljen.

Victoria heter Ingrid Alice Desiree i mellannamn (Ja, nu kommer kunskaperna om Bernadotte-ätten fram hehe) och hon är döpt efter släktingar. Ingrid till exempel är våran nuvarande Kungs faster, namnet Alice kommer från Drottning Silvias sida då det är namnet på hennes mamma och Desiree... ja, det finns 2 stycken i Bernadotte-ätten som har det namnet som tilltalsnamn. Men tittar man på Bernadottes släktträd så finns där en Desiree Clary, allra högst upp. Som gifte sig med Jean Baptiste Bernadotte (även känd som Karl XIV Johan). Jag antar att det är henne som Victoria då är döpt efter. Poängen är att det är samma sak med lilla Estelle, hon är döpt efter personer som är viktiga för hennes föräldrar. Lill-prinsessan fick namnet Estelle från Amerikanska miljonärsdottern Estelle Manville, som en hyllning till Folke Bernadotte som Estelle Manville då gifte sig med. Namnet Silvia... ja, man måste ju inte vara någon Steven Hawking för att lista ut sambandet där. Döpt efter sin mormor. Hur fint är inte det liksom? Ewa och Mary har jag inte listat ut var de kommer ifrån. Men det lär ju vara samma där. Jag tycker att det är jättefint och Lill-Prinsessans namn borde inte vara något att diskutera. Det är ju Victoria och Daniels beslut och ingen annans.

Läs Expressens artikel om Estelle Manville (Bernadotte) här!




Estelle och Folke Bernadotte.

Jag somnade för ett okänt antal timmar sedan. Jag hade en ihållande huvudvärk som... ja, vägrade släppa. Så jag gick och la mig för att sova en timme eller så. Men Ricky glömde bort att väcka mig, så det blev lite mer än 1 timmes sömn. Men det gör inte mig någonting. Visserligen kommer jag kanske ha lite svårt att sova ikväll, men huvudvärken är ju borta så vem är jag att klaga liksom? Har precis suttit och kollat klart på Melodifestivalen. Första gången för i år hehe. Vet inte riktigt varför jag inte har tittat på de tre första deltävlingarna, men jag antar att det kom saker i vägen.
Men den här deltävlingen... jag är riktigt imponerad över några av bidragen.

Pirellis bidrag var inte min kopp med thé, men det kändes väldigt likt hennes tidigare. Vet inte varför. OPA har jag ingen direkt åsikt om, för jag hörde inte hela bidraget. Men det kändes lite för mycket som Andra Generationen (Ni vet dom som sjöng "Kebabpizza Slivovitza?). Dynazty lät ungefär som The Poodles, men det var inget större fel på låten om man säger så. Den var helt okej. Lotta och Christer var lite söta. Ville springa dit och nypa dom i kinderna. Själva låten hade nog varit bättre om inte Lotta hade medverkat. Hennes röst passar liksom inte ihop med Christers, den skär sig på nåt sätt. Hannah Lindblad var fantastiskt i "Singin in the rain", hennes låt var bra. Men det var någonting med henne som störde mig. Kan inte sätta fingret på vad det var. Axel Algmark var fantastisk och likaså hans bidrag. Det var en otroligt bra låt och det finns ingenting som jag kan anmärka på. Lisa Miskovskys låt var också bra. Imponerande bra. Men hennes framträdande, allmänhet, var ganska så tråkigt.
Sist men inte minst så var där ju Danny Saucedo. Ja, visst var han bra. Hans dans gör liksom framträdandet extra bra och låten fick varenda muskel i kroppen att dansa. Fast texten blev jag lite besviken på. Det var ju samma sak hela tiden. Men han förtjänade minst sagt finalplatsen. Det är ett som är säkert.

Sitter och skakar som ett jäkla asplöv på grund av den där satans Bricanylen som jag måste ta när jag är förkyld. Det är så äckligt obehagligt att man liksom inte kan kontrollera skakningarna. Men men... det går över snart.
Ikväll har Ricky och jag antagligen planer. Men tänkte faktiskt skriva om det lite senare isåfall.

Anyways... sov väldigt bra inatt. Somnade, i stort sett, innan jag hunnit lägga huvudet på kudden. Men däremot måste jag ha legat i någon konstig vinkel för min nacke kändes fullkomligt deformerad när jag reste på mig efter att jag hade vaknat. Juste hahhaha, jag vet att jag har sovit bra under natten om jag känner mig sjukt vidrig på morgonen sen. Ju vidrigare desto bättre sömn liksom. Någon mer som känner samma sak? :P Det låter jättekonstigt hahah, men så är det. :) Usch, nu har bricanylen satt igång min hosta (det är meningen) så jag ska gå och dricka lite vatten och så får jag blogga mer senare.

Hon var så förbannad, men samtidigt ville hon bara gråta. Två av hennes små änglar, låg nerbäddade i hennes säng. Rädslan i deras blickar var för alltid inpräntade i hennes minne. På nedervåning kunde hon höra hans släpande steg. Hon själv var lika rädd och hon oroade sig för den minsta av hennes änglar, som låg i spjälsängen i hans sovrum.
Hon hade försäkrat de små att hon skulle vara vaken och se till att ingenting hade hänt. Rent psykiskt så satt hon lutad över dom i en beskyddande ställning, beredd att kasta sig framför pistolmynningen som var riktad mot dom.
Hon vandrade mellan sitt sovrum och hallen för att bättre höra de dova ljuden från nedervåningen. Plötsligt insåg hon hur hennes underläpp hade börjat darra. "Nej, inte nu" tänkte hon och gav sig själv en lavett för att komma bort från alla onda tankar. Tårarna fick inte komma nu. Hur skulle hon då få slut på dom? Det blev tyst på nedervåningen. Hon tassade snabbt fram till trappavsatsen och lyssnade. Ingenting hördes och oron träffades henne som ett hugg i hjärtat. Hade någonting hänt? Nu ville hon inte vara kvar där längre. Hon skyndade sig in till sitt sovrum och började gräva i väskan efter sin tegelsten till mobil. Hon tackade gud för den 200 meter långa antennen som hade gett henne perfekt mottagning om hon så var fast i den djupaste av regnskogar. Hon klickade fram sin Farmors nummer och satte telefonen mot örat. När hennes farmor svarade med en sömndrucken röst så hasplade hon snabbt ur sig förklaringen till varför hon ringde. "Jag kommer om tio minuter!" fick hon till svar och så la dom på. Hon kände en överväldigande lättnad, till hon insåg... hur skulle hennes farmor komma in? Tänk om ytterdörren var låst?

Hon stod och funderade på om hon skulle våga gå ner. Tänk om han fortfarande var vaken och blev arg för att hon kom ner? Men hon insåg att om han inte var vaken så skulle han vakna av hennes farmors försök att ta sig in. Det ville hon inte riskera. Hon gick med lätta steg ned för trappan. På väg ut till ytterdörren så kunde hon inte undgå att kolla in i köket. Allt inom henne frös till is. De var tre personer, om man inkluderade honom, som hade varit där. Hon räknade mängden med flaskor och burkar och fick greppa tag i närmaste bänkskiva för att hålla sig kvar uppe. Smärtan var olidlig nu och benen hotade att svika henne. Hon hörde någon bakom sig och snurrade runt för att se vem det var. Hon hade inte hört hennes farmor komma in. De sa ingenting till varandra. Det behövdes inte. De hjälptes åt att plocka ihop de utspridda flaskorna och burkarna och när de var klara så kom dödsstöten. "Jag kommer tillbaka tidigt imorgon bitti och ser till så att allt är okej". Hon kunde inte säga emot. Gråten var nära och hon kunde inte börja gråta inför sin egen farmor. Hur kändes det inte för henne att få se allt det där? Det måste ha varit minst lika jobbigt. Men just i den stunden hade hon svårt att känna annat än sorg och ilska.

Hur kunde hon bara lämna kvar dom där? De skiljdes åt och hon skyndade sig snabbt upp på övervåningen igen. Hon ställde sig i fönstret och såg den lilla silvriga bilen backa ner för uppfarten för att sedan åka iväg. Hon kunde följa de röda baklyktorna en bra bit innan de tillslut försvann bakom ett krön. Då omfamnades hon av mörkret och smärtan tog över alla andra känslor. Benen svek henne och hon var tvungen att ta sig för bröstkorgen för att den inte skulle spricka upp. Allt som hade hänt under kvällen kom tillbaka till henne. Hans mörka och ursinniga röst som till och med hade fått fönstrena på övervåningen att skallra. Hjälplösheten i hennes syskons ögon, oron för vad som kunde hända. Vetskapen om att han var fast under sjukdomens hölje. Han var inte den han en gång hade varit. Hon kände en tår trilla ner på handen som hindrade hennes huvud att rusa mot golvet. Hon lyckades ta sig till madrassen där det egentligen var meningen att hennes syskon skulle sova. Dagen därpå gick allting så snabbt. Hon fick ett samtal av ****** som på något sätt hade fått reda på vad som hade hänt. "Jag kommer och plockar upp er på en gång. Gör iordning ungarna så det bara är att dra när jag kommer". H*n var riktigt förbannad men hon gjorde som hon blev tillsagd. En kort stund senare så körde ****** bil upp på uppfarten och hon kunde utan problem tyda vreden som fyllde de djupblåa ögonen innanför vindrutan. H*n hann knappt innanför dörren innan utskällningen satte igång. Det skrek och gormades. Hon passade på att fösa sina syskon framför sig ut genom dörren. Trots att det var en lättnad att komma därifrån så smärtade det att behöva lämna honom på det sättet. Det kändes som hon övergav honom. Under bilresan därifrån satt hon tryckt mot dörren. En överväldigande känsla av att hon svek honom rev sönder henne inifrån...


Bild från we♥it!

Hoppas din dag blir AWESOME!!

... visserligen så är det frisk luft med en uns avgaser osv. osv. Men fy i h-vete vad skönt det var att få komma ut. Vi hoppade på bussen in till stan. Mycket trafik. Såg MINST 10 pers som åkte förbi bussen, i bil, som höll på och smsade samtidigt som dom körde. Bra! Verkligen...

Rasmus satt på Sense och väntade på oss. Stackaren fick ju sitta där ett tag efter som Ricky var så fruktansvärt seg. :P Vid 17.00 var han tvungen att gå. Men jag och Ricky satt kvar ett tag. Ricky hade köpt en öl till mig så jag satt och smuttade på den. Det var mysigt att sitta där. Både när Rasmus fortfarande satt där och när det bara var jag och Ricky. Vi spenderar ju dagarna tillsammans liksom rent allmänt, så det blir faktiskt inte så ofta som bara han och jag går ut och tar en öl eller så. Ibland går vi på bio, men det är inte riktigt samma sak. :D

Nu har jag varit mer eller mindre "fast" i den här lägenheten i typ 3 dagar. Skitdrygt! Man får lite av en klaustrofobisk känsla om jag ska vara ärlig. Men om en stund så ska vi in till stan och säga hej till Rasmus. Jag tog chansen att följa med direkt när jag hörde det. JAG SKA FÅ KOMMA UT. Wohoo! Visst ska vi bara säga hej och prata litegrann och sen ska Rasmus iväg och Ricky ska ut på After Work med jobbarkompisar. Men det gör inte mig någonting.

Det kliar liksom i kroppen på mig av längtan till att få komma ut. Tror verkligen att det behövs.



FREEDOM!!!

Idag mår jag mycket bättre. Hostan och snuvan hänger kvar såklart, för så är det alltid när jag är sjuk. Hostan är kvar i minst 2 veckor efter att jag har blivit frisk. Å andra sidan så ska jag kanske inte vara för positiv nu (höhö). Jag mår ju bättre idag, men jag vet ju faktiskt inte om det håller i sig. Men det hoppas jag, för imorgon fyller Rasmus år och vi ska tydligen ut och dricka lite öl med honom. I värsta fall så kan jag antingen följa med ut, ta nån öl och sen dra hem... eller så sluter jag upp lite senare. :)

Förresten så är den lilla Prinsessans namn ute nu (eller vad man nu säger). Estelle Silvia Eva Mary Bernadotte fick bli hennes namn och vid 12 tiden idag, vid Skansen Lejonet här i Göteborg, så sköts det en honnörsalva för den lilla prinsessan. (Tror föresten att det kallas Salutering eller nått liknande). Vi kunde höra det härifrån.
Ja, jag kunde inte låta bli att stå med örat tryckt mot fönstret. Okej, inte riktigt. Men jag öppnade fönstret så att det gick att höra. Som jag skrev till Rockis så tycker jag att det är jättecoolt att min generation kommer att få se den här lilla prinsessan växa upp. Vi kommer till och med få se henne träffa någon och skaffa barn tillsammans med denne. Lever vi tillräckligt länge så kanske vi till och med får se henne ta över tronen efter Victoria. Ni måste ju hålla med om att det är lite ballt? Även om kungafamiljen inte direkt ligger i allas intresse.



(Den här bilden tog jag i onsdags. Det var strax innan jag gjorde min praktvurpa! haha)

...och det gör jag faktiskt idag. Jag har gått och blivit riktigt sjuk, som jag med all säkerhet redan har skrivit, men idag när jag vaknade så var det ännu värre. Jag har ont i kroppen och samtidigt känns det som om jag har kolsyra i skelettet. Så det får bli soffhäng för mig idag, nerbäddad under ett täcke.

Jag anar att det är många som inte bryr sig om det här med Kronprinsessan Victorias graviditet, men jag har alltid tyckt om kungafamiljen. Så det som inträffade runt 04.00 inatt ligger verkligen i mitt intresse.

Kronprinsessan Victoria har fött en liten dotter och för några minuter sedan så höll Prins Daniel ett tal från Karolinska. Namnet får man reda på imorgon eller i övermorgon. Hihih, jag tycker det är skitkul! :) En liten prinsessa liksom. Grattis Victoria och Daniel! :)

Som musikälskare har man nog många gånger våndats över att man inte har en chans att få se en av artisterna som man tycker om. Vore det inte lite kul om man bara kunde byta ut en svensk kändis mot en kändis från ett annat land? Om så bara för en kort tid liksom. Sen ska man ju välja en kändis som det landet skulle ta emot också.

Om jag ska vara ärlig så har jag inte så mycket för Tomas Di Leva. Har aldrig riktigt förstått mig på honom och hans musik har många gånger gett mig huvudvärk. Det enda coola med honom är väll att han är så annorlunda och kan stå för det. Det är lite så jag ser på artisterna som kommer från England och därför skulle jag då försöka byta Tomas Di Leva mot Conor Maynard som är, mer eller mindre, känd från Youtube där han lägger upp en massa covers.

Så... ja, England...



how about it?

Just nu sitter jag nerbäddad i soffan och tycker synd om mig själv. Jag insåg imorse att jag har börjat hosta och tänkte "Fan, jag håller på att bli sjuk!". Well, tidigare i eftermiddag, eller om det var förmiddag till och med, så small det till och nu sitter jag och hostar, snörvlar och känner mig jättehängig.
Förövrigt har dagen i allmänhet bara varit bajs. Jag kände att jag hade lagom med energi för att ta mig till Jobbmässan en snabbis. Så jag börjar traska och efter en bit så lyckas jag hitta DEN ENDA isfläcken på den vägen. Ja, ni kan ju tänka er vad som hände? En riktig praktvurpa gjorde jag hahah!! :) Ni vet kanske hur det ser ut när tecknade figurer halkar på ett bananskal? Dom liksom stannar kvar lite i luften innan dom landar på marken med en duns. Ja, exakt så såg det ut. Jag landade olyckligtvis på min högra axel också. Det gör LITE ont fortfarande, men det gjorde ondast när jag landade. Det tog liksom luften ur mig. Så ja, dagen var ju inte den roligaste om man säger så.

Men jag lever, och det är jag glad för :)

Det är lite viktigt det här med att få vakna upp till någonting. Jag har faktiskt inte tittat på Mix Megapols morgongäng innan. Har lyckats missa det på något sätt, men jag visste inte heller att det var just dom på bilden (Ingemar, Peter och Linda) som var morgongänget. De satt ju förut på Bandit och sände. Men jag tycker att dom här människorna är fantastiska. Dom är så roliga och det gör det lite extra roligt att dom faktiskt sitter här i Göteborg och sänder. :)

På tal om, absolut, ingenting... så har vi sovit otroligt jäkla bra inatt. Jag däckade nästan direkt. Ja, anledningen till att jag skrev nästan är för att jag och Ricky var tvugna att gå på ett litet spionmission hahah! GUD vad dålig jag är. Skriver ut värsta internskämtet och kan inte ens förklara det. >.< Men jag hoppas ni har sovit lika bra som jag inatt. :)

Ligger i soffan nedpackad i mitt alldeles för mysiga täcke. Väntar på att maten ska bli klar... så jobbigt att det skulle bli så sen mat idag, men tiden har ju bara runnit iväg. Ena sekunden så är klockan 17.00 och i nästa sekund så inser man att magen vrålar efter mat, tittar på klockan och ser att den är alldeles för mycket. Fick springa till ICA och köpa mat och den lilla promenaden gjorde gott för mina gammelgumms-leder. ♥

Det har inte hänt någonting intressant idag. Därav bristen på blogginlägg. MEN, det inspiration till ett eller annat blogginlägg kommer nog att komma. :)

Har ni sovit gott inatt? Hoppas det i alla fall. Idag ska jag se till att fortsätta med städningen. Kanske blir att dammsuga hela lägenheten eller någonting annat. Man kan väll tycka att det inte ska ta så lång tid att städa en lägenhet med två rum och kök. Men, vi har mycket småplock, viktiga papper osv. som vi inte riktigt har någonstans
att lägga. Så man knölar in det där det finns plats och i värsta fall får man bara låta det ligga. Men, jag ska banne mig se till att göra det snajsigt här igen. Det fula är ju att jag egentligen är ganska så pedantisk av mig. Men det är ju bara det att man för det mesta inte orkar att ta tag i skiten. :P Fast det ska de bli ändring på siddu!

Nu ska jag ta mig en kopp med varmt färskt kaffe. Mmm♥

Var har man den där månadslönen i form av pantflaskor när den behövs? tänkte jag för en stund sen. När jag trodde att jag hade gett ordet luspank ett nytt ansikte. Men sen visade det sig att jag hade lite cash på banken, så jag kunde knalla iväg till ICA och köpa frukost till imorgon.

Har ni NÅGON som helst aning (på tal om ingenting) om hur duktig jag har varit idag? Jag bestämde mig idag för att... ja, i stort sett rensa alla garderober. D.v.s. riva ut alla kläder och sen vika om allting. Jag vek även in de 300 kilona med tvätt som jag tvättade i lördags. Så just nu känner jag att ALDRIG vill vika en enda tröja till i hela mitt liv.






Har faktiskt sängkläder kvar att vika och så, men det tar jag nog imorgon. :)

Har nyss suttit i telefon med Papi i typ 45 minuter. Det är rekord med tanke på att han inte är så väldans pratglad av sig för det mesta. Men den här gången pratade vi lite om ett eventuellt projekt som jag ska sätta igång med. Det krävs lite mail till Arbetsförmedlingen och så måste jag snacka lite med min kära farbror också. Det ska bli riktigt kul att få se hur det blir med det här. Känner att mitt huvud växer för varenda idé som ploppar upp i min skalle. :)



Bild på Storebror, jag och Papi. Från min student! :)

Sitter just nu och jobbar på en text, men jag känner att jag behöver ta en paus. Det blev rätt intensivt där ett tag och jag känner att det, minst sagt, tär att skriva ner såna ord. Allt jag skriver kommer liksom direkt från hjärtat och det är ju kanske inte konstigt då att man själv blir så pass påverkad. Sen hjälpte det inte att jag samtidigt sitter och lyssnar på väldigt ledsna låtar. Som Christina Aguilera - Hurt och Kelly Clarksson - Because of you. Vet inte varför jag gör det hahah, det blev bara så. Men det hjälpte som sagt inte. :)

Det dummaste man kan vakna av på morgonen är att man är så kissnödig att man håller på att spricka. Man får liksom inte vakna och då lite tid på sig att vakna till. Nej, man ska behöva hoppa upp och skynda sig ut, genom den kalla lägenheten, in till en ännu kyligare toalett. Klockan var runt 9.00 när detta inträffade och när jag var all done så försökte jag tänka smart. Eftersom att jag har en tendens att inte kunna somna i tid på söndagar så tyckte jag att det vore en bra idé att inte gå och lägga sig igen för att sova till 12, 13.. 14 - vad det nu hade blivit. Men jag kan ju minst sagt säga att ögonen är lite grusiga fortfarande. Vi kom ju inte i säng förns... ja, runt 00.00 - 01.00.

Men jag ska inte klaga. Humöret är ändå på topp idag och de grusiga ögonen kan lätt botas med lite kallt vatten och en kopp kaffe. Så det ska jag göra nu. Kaffe... och sen kryper jag ner i soffan och förtsätter att läsa "Cirkeln". Är snart klar med den.

Har haft en riktigt trevlig eftermiddag/kväll. Mange och Mys kalas var jättekul, det var bara synd att man skulle vara så trött. Vi fick skjuts hem av svärföräldrarna runt 22.00. Men det var som sagt en trevlig lite tillställning. Träffade en gammal barndomsvän till Mange som Ricky och jag stod och pratade med och en väldigt trevlig tjej som var barndomsvän till My. Det bjöds på Pizza och till efterrätt var det chokladpudding. Det var många som inte ens hade kommit än när vi åkte hem sen. Men ja, både jag och Ricky har ju varit igång hela dagen idag och jag gick ju trots allt upp klockan 5.00.
Just nu är det bara skönt att sitta och ta det lugnt.

(Jag skrev det här igår kväll. Lagom tills det att jag skulle lägga upp bilderna så strulade vårat internet och vi tog det som ett tecken för att det var dags att vi gick och la oss.)



(Han hade en projektor som lyste rakt i hans ansikte hahha)

Nu åker vi på födelsedagskalas! Vet inte när vi kommer hem. Men det är skitsamma :P

Jag klarade det! Men nu är jag riktigt trött. Kan ni tänka er? Gå upp vid 5.00 (frivilligt, men endå), tvättstuga vid 8.00, klar i tvättstugan vid 13.00 och mitt i allt... innan jag var klar i tvättstugan så fick jag springa till Systemet i spöregn. Väl inne på systemet var det mycket folk, eller ja... det kom väll i vågor. För folk visste precis vad dom skulle ha. Men det var varmt och trångt och jag hade LITE panik över vad jag skulle köpa. Det jag köpte är då en liten grej som vi ska ha med oss till ett litet födelsedagskalas i eftermiddag/kväll. Mange och hans flickvän ska nämligen ha ett gemensamt födelsedagsfirande då båda har fyllt 30. Eller ja, Mange fyller år idag till och med. :) Men mer om det senare.

Nu tänker jag bara sitta här i soffan och ta det lugnt innan min hjärna sprängs. Är så trött just nu. Vill ha Kaffe, men jag ska vänta tills Ricky är på väg hem från jobbet. Vilket borde vara i stort sett när som helst.


(hahah)

Tvätten är fortfarande i maskinerna. Eller ja, jag har lagt i mer tvätt. Det är fortfarande saker som måste tumlas, så jag  kan inte sticka iväg till Systembolaget förns det är klart. Det är bara det att systemet som jag ska till, stänger vid 14.00.
Kanske självklart eftersom det är lördag idag. (Kan fortfarande inte fatta det!)

Men vi får se, det kanske ordnar sig. Det är ingen som har bokat tiden efter mig så jag kanske bokar den också, så kan jag låta det ligga kvar. :) Återkommer...

Hur fan kan det vara lördag idag? Var det inte Torsdag igår? Var tog fredagen vägen?

Juste, Fredag, gårdagen, var den dagen då jag var så trött att jag däckade i soffan och sov alldeles för länge. Vaknade vid 5.00 imorse och var pigg som en mört. Hoppade upp ur sängen då jag var för rastlös för att ligga kvar och bara mysa. Dessutom märkte jag ganska snabbt att jag hade en otrolig smärta i min högra axel. Måste ha sovit i någon konstig ställning, men det skumma är att det är en väldigt konstig smärta. Känns som om musklerna, som finns i axeln, är helt torra. Ja, det är nog den bästa beskrivningen jag kan ge er.

Eftersom jag vaknade så pass tidigt idag, samt lyckades få upp Ricky i skaplig tid, så passade jag på att boka tvättid mellan 8.00 och 12.00 idag. Det blev ju ingen tvättstuga igår eftersom jag däckade. Kaos!
Så just nu väntar jag på att maskin nummer 3 och 4 ska bli klara och jag ska gå en extra vända runt i lägenheten och se ifall det är något mer som behöver tvättas. Det har åkt med en del ren tvätt också eftersom det är ganska så dammigt i sovrummet och vi är dåliga på att lägga in den rena tvätten i garderoben. Sen ska jag pallra mig iväg till Systemet och... ja, jag ska dit helt enkelt. Ni förstår nog vad man gör där. :) Berättar mer senare.

Det kan väll inte finnas något roligare än att läsa om min tvättid? :P

We have a butt-load of laundry that needs to be done. Men jag är glad att jag har någonting att göra i alla fall.


Man får väll hoppas att jag klantar mig när jag är där nere, så att jag får någonting skojigt att blogga om. :)

UPDATE: (HAHAH Kan inte fatta att jag skriver en Update om min tvättid.) Jag ångrade mig och tog tvättiden mellan 16 och 20.00 istället :) Är trött och ska nog ta en powernap. Sen ska jag ta itu med ett uppdrag som jag har fått av fina mamma. :)

Någonting som får det att bubbla i min psykotiska tvångstanke-del av hjärnan, är när saker i ens lägenhet inte matchar. Till exempel, mitt kök (Ja, jag kallar det mitt - för helt ärligt så är det jag som spenderar mest tid där)... jag mår nästan illa av färgkombinationerna där inne. Bruna bänkskivor och lister blandat med grisrosa (hahah var på väg att skriva skitrosa) kakel, är inte riktigt min melodi. Vad är det med folk och blanda rosa med brunt liksom? Det är ju skitfult. Tro mig! När jag bodde hemma så var majoriteten av de rum som jag har haft, rosa med bruna lister. UÄK! Detta får mig i alla fall att vilja göra en helrenovering av våran lägenhet. Men det får vänta tills vi hittar en större lägenhet. (Bostadsrätt får det gärna vara också) Men jag har bilder på ungefär hur jag hade tänkt mig köket och sovrummet.


Köket där är från IKEA och skulle kosta hela 46.000 för hela rubbet. Det skulle jag och min prins aldrig ha råd med, men det är själva stilen som jag är ute efter. Svart och vitt! Enkelt och snyggt. Man kan ju alltid piffa upp kaklet med dekorer om man skulle tröttna. Enkelt och snyggt, gäller även sovrummet. En neutral färg på väggarna och inte grå/blå/grön/beige som vi har nu. Den där dubbelsängen hade jag ju inte tackat nej till heller. Tror den vi sover i nu är 120 cm. Trångt är det i alla fall. Jaja, visst kommer det väll ta ett tag innan man får uppleva en lägenhet där sakerna faktiskt matchar varann. Men jag bryr mig inte så mycket. Tanken på att det kommer hända någon gång är mycket tillfredsställande. :)

Ända sen Whitney Houston gick bort, så har det cirkulerat runt en massa ihopsatta bilder där man jämför Houstons bortgång med diverse olika problem runt om i landet. Bildtexterna kan lyda "Whitney Houston dies and the world cries, 1 million dies and no one cries". Om jag inte minns fel så var det en bild på Whitney och en bild på svältande barn. (Hittade bilden på något forum, men nu hittar jag inte forumet så.. ja. Men nått liknande är det i alla fall)

Men får jag fråga en sak? Jag gör det endå. Varför får man inte sörja, Whitney? Visst, jag gråter inte floder över hennes bortgång. Men sorgligt är det. Grejen är den att, åtminstone, Sverige har insamlingar varje år där pengarna går till dom behövande. Folk bidrar på alla sätt dom kan. Om dom inte kan bli faddrar, så kanske dom lägger i växeln, från när dom har handlat, i bössorna som brukar stå i närheten. Ja, men jag kan inte annat än att störa mig på när någon skriver att ingen gråter för dom barnen. För det är inte sant. Sen undrar jag... varför kom det inte upp såna här bilder när Amy Winehouse dog? Eller Michael Jackson? Eller Etta James? Skulle det komma upp såna bilder om t.ex. Rihanna, Adele, Bruno Mars, Travie McCoy eller Beyonce gick bort? Jag tycker det är tämligen respektlöst mot alla som Whitney Houston har betytt någonting för. Att de gråter för Whitneys bortgång gör dom inte till hjärtlösa monster som inte bryr sig om någonting annat. Jag förstår inte hur man ens kan göra en sån bild.
Nu vet jag ju inte exakt vad USA eller några andra länder gör för att hjälpa till. Om dom har insamlingar som liknar våra eller om dom gör någonting annat. Men jag tvivlar på att folk inte bryr sig.

Whitney Houston var en person, en mamma, en vän och en förebild. Hon förtjänar att bli hyllad för sin musik. Folk har rätt att sörja förlusten av en sån enorm röst. En röst som med all säkerhet har räddat en hel del liv därute.

Det, som sagt, vräker ner snö här utanför. Kommer på mig själv med att sjunga "Let it snow, let it snow, let it snow", men please make it stop. Visst, det är Februari nu. Det ska vara snö i Februari, men när jag ser snön så känns det, på något sätt, som om det snöar i Juli eller någonting.


Nu ska jag återgå till det jag höll på med.

Poopers! Ja, här har vi det där fenomenet igen. Jag planerade hela denna dagen och det hade funkat bra, MEN... mitt busskort har gått ut och jag har inte möjlighet att fylla på det just nu. Jag som skulle till gymmet.

Jag ska aldrig mer planera någonting. Men det får bli Matteplugg, fortsatt städning och en lång jävla promenad. Om jag känner mig lite extra duktig så kanske jag slänger in ett par situps samt armhävningar. Jag har ju gått ner ett X antal kilo under ganska kort tid och det har resulterat i att det har blivit väldigt slappt.  HAHAH ja, jag menar då huden.
Okej, det där är väll inte intressant för er. Men.. ja, jag vet inte. Promenad blir det idag i alla fall. Eftersom att jag inte ska göra någonting speciellt intressant idag så blir det nog väldigt tunnt med blogginlägg, (Förutom 2 stycken tidsinställda) fast det stör nog mig mer än er skulle jag tro. Man blir ju så himla beroende av att få skriva av sig lite då och då.


(Följde med Ricky till bussen för en stund sedan)

Jag gjorde inte mycket annat än att städa idag... inget som är värt att dokumentera i alla fall. Så vidare ni inte finner det intressant att läsa om hur jag skrubbade det där satans ugnsgallret i en halv evighet. Well, nu när jag ändå har börjat på den intressanta/ointressanta historien så kan jag ju fortsätta. ;) Nej, men för att vara helt ärlig. Man ser verkligen inte hur smutsigt det där gallret verkligen är. Vi har väldigt dålig belysning i våran lägenhet, men idag var det strålande sol som lyste upp köket som aldrig förr. Jag höll, minst sagt, på att svimma när jag tittade på det gallret.
Ändå har vi aldrig lagt någon mat eller liknande, direkt på själva gallret. I alla fall så stod jag och skrubbade gallret tills min arm föll av och ändå blev det inte 100% rent. >.< Kanske lika bra att, så småningom, köpa nya. Dom kan ju inte vara
allt för dyra, eller?

Jag har föresten, troligen, fått ett väldigt givande projekt i mina händer. Jag hoppas att det blir av, för det kan bli en riktigt fantastisk merit.


Såhär ska ett ugnsgaller se ut... rent och fint!

Japp, jag har satt igång med köket just nu. Ska skura rent hela spisen, till och med, och det ska bli sååå fint så. Hinner nog klart med vardagsrummet lagom tills det att Ricky kommer hem och kan hjälpa mig med sovrummet. (Mohahah) Men asså... i gotta tell you. Det där gallret som finns i ugnen är INTE särskilt lätt att göra rent. >.<
Blir lite frustrerad.

Men härligt är det att kunna ha persiennerna uppdragna och dränkas med "a butt load of" D-vitamin. Solen skiner riktigt starkt idag med andra ord. Annat var det igår. (Se bild nedan) Jag måste fan skynda mig klart med städningen så att jag kan gå ut innan solen försvinner igen. :)


(Mulet och grått, igår)

... med ett synkoperat beat.

Oliver och gänget är nog en av mina, många, favoritdisneyfilmer. Älskar att lyssna på soundtracket, speciellt låten "Why should i worry?" (kommer inte ihåg vad den heter på svenska.) Tommy Nilssons sånginsats i den låten är helt fantastisk.
Han gav Dodger en väldigt verklig personlighet liksom. När jag ville lyssna på låten här om dagen så märkte jag någonting konstigt. Det var ju inte alls Tommy Nilsson som sjöng. Det visade sig att det fanns en nyare dubbning/version av samma låt... Jag gillar den inte alls. Det låter som om det är Jan Johansen som sjunger den nya versionen (är inte säker) och han lyckas inte fånga samma känsla som Tommy Nilsson gör.

Orginalet:

När jag och Ricky stod och väntade på hans buss för en stund sedan så inträffade en rolig grej. Ehm, ja... Jag tyckte att det var roligt i alla fall. Står man vid en busshållsplats och väntar så händer det ju att man slänger en blick, då och då, på bilarna som åker förbi. Jag och Ricky slänger då en blick på en av bilarna som åker förbi. Jag tittade i lagom tid för att hinna se in i det tomma baksätet. Men Ricky utbrister "ÅH höhö. Såg du vem det var?", men det gjorde jag ju inte. "Öh, nä. Jag såg bara baksätet...?". Då flinade han - "Men, det var ju Leif "Loket" Olsson!". Hahaha! Det var värst vad han var exalterad över att ha sett Loket liksom. Men det var lite ballt att han åkte förbi när man stod där. Sen att jag inte såg honom var ju synd. Då hade jag ju kunnat lagt upp honom på min "lista" över kända personer som jag har sett. (I´m SUCH a nerd)

Just nu sitter jag och kollar på "Showdown Aircombat", eller som det var översatt på svenska "Berömda Luftstrider", och jag sitter som klistrad vid det. (Det är reklam just nu) När man är en del av Rickys familj, som består av mer eller mindre flygplansintresserade personer, så är det ganska svårt att inte skapa ett intresse för det själv. :)

Så här ser köksbordet ut just nu:




Det blir en sen middag för oss idag. Dels för att det tog lite tid att göra iordning efterrätten och dels för att vi inte har varit hungriga förns nu. :) Det som finns i presentpåsen kommer det upp bilder på senare. Det kommer även upp en bild på efterrätten. :)

Bon appetit på oss vettja. :D

Jag skulle ju fixa lite med överraskningar till min älskling idag, men imorse blev jag nästan lite orolig för honom. Han var så trött att han nästan inte orkade stå upp. Helt utmattad var han och han hade ont i magen osv. Så han stannade hemma och fick vila ut. Detta resulterade i att det var svårt att hålla mina överraskningar hemliga.

Jag var nere på stan för att inhandla det jag skulle ha. En sväng in på ÖB och fick med mig en stor kasse med diverse fynd därifrån. Det som jag inte fick tag på där ska jag nu iväg och handla på ett annat ställe.
Ni ska få lite bilder senare :D

Jag har haft ett fåtal pojkvänner (man kan räkna dom på en hand) innan Ricky, och jag har haft ett par förälskelser. Efter var och ett av de nämnda så sa jag alltid till mig själv att "så här har jag aldrig känt förut. Jag visste inte vad det innebar att vara kär förns jag såg/träffade honom". (Visserligen kan man inte räkna in den första pojkvännen jag hade. Jag tyckte om honom, det gjorde jag, men jag var för ung för att ens veta vad kärlek var och vad det innebar att "vara ihop".) När det gällde de två andra pojkvännerna så handlade det bara om att jag var kär i kärleken och jag tyckte om tanken på att kunna kalla nån för "min pojkvän". Men jag träffade bara dom 3 gånger ungefär och ingenting hände mer än hålla handen och en puss eller två. Utöver det så var det bara fina ord över internet som inte ens framkallade ett litet pirr i mellangärdet. Men sen kom den där dagen då jag fick ett meddelande på "den där sidan" från en 26 årig kille i Göteborg. "26 år?" tänkte jag. "och han bor 40 mil härifrån.. Är det ens någon idé". Men jag skrev tillbaka till honom och därifrån fortsatte det. Känslorna som Ricky lyckades att framkalla (innan vi ens hade funderat på att träffas) gjorde mig livrädd. Jag fick sockerdricka i hela kroppen och mitt hjärta vibrerade snarare än slog. Den här gången kunde jag med all säkerhet säga "Såhär har jag aldrig känt förut" och det var minst sagt.
Att kunna ligga i min säng och prata med Ricky i 12 timmar (i sträck) utan att känna obehag eller få uppleva några pinsamma tystnader där ingen vet vad den skulle säga... ja, det var underbart. Jag fick ett sånt förtroende för honom. Saker som jag alltid hållit inne kunde äntligen få komma ut och en sten föll från mina axlar. Allting kändes så lätt med honom och det gick inte en stund utan att jag längtade efter att få prata med honom igen. I consider myself too be a very lucky girl. Jag är kär, så kär, i min prins!♥

"Here´s the situation, I´ve been to every nation. But nobody had ever made me feel the way that you do!"
- Enrique Iglesias

Idag är det 2 år sedan som Ricky och jag spenderade våran första helg tillsammans (ever) i Stockholm. Det är också exakt 2 år sedan som vi blev ett par. Jag minns känslan, när jag satt där på tåget till stockholm (den 12 februari)  och fjärilarna i min mage hade startat en moshpit. Jag minns också känslan av att stå där på perrongen på Stockholms Centralstation, och se honom komma emot mig. Jag minns hur mina blickar gjorde honom så nervös att han knappt kunde äta upp sin mat. Jag minns varenda liten detalj från den helgen.

Det 14 februari, samma dag vi båda skulle åka hem, så var det hela ganska så självklart. Varför skulle vi inte bli ett par när vi var upp över öronen kära i varandra? :) Den ballaste känslan var nog när jag fick ändra min relationsstatus på facebook. (Nördigt va? ;D hehe) Att lämna Ricky den dagen, var nog det jobbigaste jag har gjort, ditills, i hela mitt liv. Det var så himla ledsamt. De efterkommande 6 månaderna så pendlade vi mellan Göteborg och min kära hemstad, tills vi blev sambo i Augusti 2010. Poängen är den... Det är vår 2 års dag och jag är precis lika kär i Ricky nu (om inte mer) som jag var då.

När första ordet i detta inlägg blev nerknappat så har jag suttit och stirrat på den där satans jävla markören i ett x antal minuter. Behovet av att uttrycka mig är enormt, men det finns ingenting kvar inom mig just nu. Alla känslor är ett enda stort virrvarr. Jag vill le, vara glad. Men att le gör ont. Jag inser nu att jag inte alls är lika stark som jag var förra gången. Jag var mästare på att gömma undan allt vad sorg betydde. Men nu värker det bara, hela tiden. Jag känner ett hårt tryck mot min bröstkorg och det är nästan som om de gamla stygnen håller på att gå upp igen. Stygnen som var så svåra att få till. De som nätt och jämt kunde hålla ihop min själ.

Jag vill inte tillbaka dit ner igen, men jag känner att jag är påväg. Jag är ensam nu, Ricky är i skolan och jag önskar att han kunde komma hem igen. Det känns inte lika farligt då. Nu kom tårarna tillbaka. Trodde dom var slut efter gårdagens anfall. Måste vara stark. Kan ju ändå inte göra någonting.

Svärmor var jättesnäll idag (det är hon alltid...) och klippte mitt hår litegrann. Det var inte särskilt mycket för jag har så mycket och tjockt hår att det hade tagit henne en hel evighet att klippa mer. Men hon fick bort det som var mest slitet i alla fall och det var det viktigaste. Nu ska jag bara skynda mig att gå ner ett par kilo till så att jag kan klippa av
mig halva peruken. :P  Nej, men jag har en bild här på datorn som är EXAKT vad jag vill ha. Sen ska jag färga någon ball färg också. Inget som sliter allt för mycket på håret. (Trots att jag är sugen på att bli lite mer ljushårig.)

Vi fick tacos till mat hos svärföräldrarna. Jag vet inte varför, men jag hade i stort sett inte ätit någonting på hela dagen. Det suger att göra mat till sig själv, så det blev väll inte av helt enkelt. Dessutom hade vi ändå ingenting hemma och jag var för trött (läs:lat) för att gå iväg och handla. Eftersom Svärmor skulle iväg till Landvetter så fick vi skjuts av henne hem. När vi blev avsläppta så sprang (hahah ja typ, ni ska se Ricky gå i "Normal" takt!) vi iväg till Ica för att handla lite frukost. Nått som vi inte hade imorse.

... till Lindome.



Hörs när jag kommer hem igen.

...we´ll never forget.

Gårdagen bjöd på en resturangvistelse. Vi var ett gäng som skulle äta på Sinclairs för att fira Eric som fyllde år.
Dock mådde jag inte helt bra. Men det var trevligt, det var det verkligen. Fast å andra sidan så har jag alltid trevligt
i sällskap med det gänget. God mat blev det också. Men eftersom att Ricky skulle jobba idag så fick det bli tidig hemgång. Vi fick oss en liten promenad ner till Avenyn innan vi hittade en taxi som vi sedan tog hem.

Så... just nu är Ricky på jobbet och jag sitter här hemma. Ska väll sätta mig med Matte om en stund och sen ska jag troligen gå iväg och handla. :)



Hatar att ta bilder med blixt. Ens ögon blir så konstiga, speciellt när man är trött. Men den här bilden får duga.

Mitt hjärta värker varje gång som vår värld förlorar en sån stark röst, alldeles för tidigt. Endast 48 år var hon när hon gick bort. Dödsorsaken är inte klar ännu, men eftersom att Houston tidigare har haft problem med droger så antar man ju genast att det är en orsak till hennes bortgång. Ja, vi förlorade ännu en ikon tack vare det där förbaskade jävla skräpet. Det är synd. Även om jag inte hade alla hennes skivor, lyssnade på hennes musik varenda dag, så är ju hon en av dom som, tillsammans med många andra artister, byggde upp min barndom. Så ja... Vila i Frid Whitney Houston.

Ibland får man klaga över sina diverse i-landsproblem och över det faktum att man är så sjuk att man inte vet om man ska skratta eller gråta ögonen ur sig. Men jag kände idag att jag klagat lite för mycket. Jag nämnde inte ens, i något av de föregående inläggen, att min prins var världens  sötaste när han kom hem. Jag låg och ojade mig i soffan och han satte igång med disken. D.v.s. att han bar ut all disk som stod inne i vardagsrummet. "Du är så fin, Babe" sa jag som kommentar på hans gullighet. "Men jag vill ju inte att du ska behöva titta på det där om du ligger och mår illa.". Man kan nog inte annat än att känna sig lyckligt lottad över att ha en sån snäll karl. När han sen hörde att jag inte hade lyckats få i mig någon mat så gick han och gjorde lite nyponsoppa åt mig.

När jag mådde bättre, efter att ha legat en stund i soffan, så tyckte jag att jag behövde komma ut litegrann. Jag tänkte att jag kunde gå och handla litegrann på samma gång. Till min förtjusning så hittade jag boken "Cirkeln" där. Har letat efter den ett tag. Men har liksom inte haft råd att köpa den. Men nu kostade den bara 75 kronor. Så jag har fått utöka min "boksamling" litegrann. Vilket är bra. Har inte haft nått nytt att läsa på evigheter. Sen hittade jag en ny Marabou Choklad också :)


Jag vet ju att boken utspelar sig i mina "gamla trakter" också, så det gör mig väldigt nyfiken på boken.



(Jag kunde inte låta bli. Det lät så snuskigt att jag var tvungen att köpa den för att smaka :P)

Helt död med den värsta sortens skallebank. En perfekt beskrivning av mitt mående just nu.


Har bara legat hela dagen och väntat på att mitt personliga mirakel skulle komma hem från skola och jobb. Eller min vandrande ipren som jag brukar kalla honom. Det är ganska så snuskigt fantastisk hur han kan få allting att bli så mycket bättre bara genom att... vara.

Gårdagen slutade med utgång tillsammans med Ricky, Rasmus och lite annat supertrevligt folk. Exakt vad som pågick under kvällen är alldeles för skojigt för att skriva ut på en blogg. Någonting kan man ju hålla för sig själv. Men jag hade det jättetrevligt. Idag var det upp efter några timmars sömn och göra sig iordning. För jag åkte ner på stan för att träffa min kära Uddevalla. En liten dejt med henne var precis vad jag behövde efter de senaste veckorna. Vi hade ju inte träffats på ett bra tag och det var mycket som vi hade missat när det gällde varann. I vanlig ordning så gick vi till ett av våra stammis-ställen och fikade, Fick sjukaste skrattanfallen medan vi satt där och pratade en massa strunt. :) Mysigare kunde man inte ha haft det. Efter det så gick vi, såklart, in på Lagerhaus. Det är liksom standard för oss. Sen fick ju Uddevalla med sig ett par färgglada ljus hem också, så det var ju bra att vi gick in där. Efter det blev det en sväng in på ÖB (den i Nordstan då) och vi tittade på lite saker. Fick magont av att se alla godsaker som var så snuskigt jäkla billiga. Ville köpa allt! :) Fast ändå inte.

Det roligaste under dagen måste helt klart vara när vi gick för att pröva på macarons. Jag trodde att jag hade smakat det innan, men ja... det var definitivt inte en macaron. Vi köpte varsin, tror det stod hallontryffel (!?) eller nått sånt och så satte vi oss på några stolar utanför konditoriet för att smaka. De första tuggorna visste jag inte riktigt vad jag tyckte om den. Men ju mer jag åt desto mer kände jag av smaken... Jag är ledsen alltså, men macarons är nog det äckligaste jag har smakat. Jag förstår inte alls hur folk kan tycka dom är goda. Ju mer man åt på macaronen, desto äckligare blev det. Hahha men men, smaken är som baken.... Vi kunde inte sluta att skratta bara.

Efter att jag hade misshandlat min kropp på gymmet så åkte jag in till stan och mötte upp Ricky och Rasmus. Vi satt på Condecco och drack kaffe tills jag och Ricky kom på att vi var väldigt hungriga. Vi beställde varsin grillad ciabatta. Ja, det tyckte jag att jag kunde få unna mig när jag hade varit så duktig på gymmet. :P När vi hade ätit upp så bestämde vi oss för att åka hem hit innan Rasmus ska iväg ut. Så nu sitter vi här... och funderar på vad vi ska hitta på. De prövade på att spela lite guitar hero, men tröttnade efter en låt. Med andra ord är dom inte så värst lättroade idag. Hmm.. den tiden på månaden kanske? :P


Jag längtar till sommaren. (Bild från båtresan till Älvsborgs fästning)

Nu sticker jag iväg! Det är typ 0gradigt här, så det ska inte bli några problem att pallra sig iväg. :)

Jag skrev ju igår om hur jag hade lyckats bita mig själv i läppen så hårt att den svullnade upp. Det gjorde skitont och läppen var så svullen att jag knappt kunde stänga munnen. Jag tog en bild på det, men insåg inte hur mycket det syndes att den var svullen förns idag när jag tittade på den.


AJ! Den är ju dubbelt så stor som vanligt. Men idag så vaknade jag upp utan en svullen läpp och det gör inte ont längre :). *Lycklig* Nu ska jag göra lite gröt och sen bär det iväg till gymmet. Men idag ska jag ta det lugnt, för jag känner att jag håller på att bli jättesjuk. Får hoppas att jag nte blir det, men jag har barra den känslan. :)

Det finns så mycket som jag vill göra. Så mycket som jag skulle kunna göra om jag bara hade råd till det. Jag känner hur kreativiteten bubblar inom mig och jag vill bara få ut den. Göra någonting av den liksom.
Om jag kunde äta muffins, kakor, bullar osv. utan att gå upp i vikt, så hade jag bakat varenda dag. Jag hade gjort cupcakes och dekorerat varenda millimeter utav dom. Jag hade gjort allt! Om vi hade haft råd och plats,
så hade jag köpt ett staffli, penslar, målardukar och en himla massa färg och jag hade målat tills mina fingrar blödde. Men det kommer. Jag har stora planer för mitt liv :) Jag ska få göra allt det där förr eller senare.

---

Bildkällor:
http://www.whatsonxiamen.com/xiamen-info-806.html
http://www.dilshil.com/photos/img-new-and-latest-colorful-art-drawing-supplies-3719.htm
http://www.officecart.in/categorieshomepage.aspx?Dept_Id=13&Parent=268
http://www.demolatar.se/artistskolan/spela-in-musik

... det går sisådär med den. Det jobbiga med att jag ville vara duktig och diska osv. är att vårat diskställ är så litet.
Vi skulle behöva ett till eller ett större. Men det ska ju få plats på diskbänken också. Men jag hade tänkt mig någonting i stil med denna... ↓


Men man skulle endå behöva ett till utöver det där. Ah jag vet inte... eller så skaffar man sig ett större kök ;)
Utöver mitt i-landsproblem så sitter jag och tjurar över att jag har en sån där riktigt klantdag idag. Jag har lyckats bita mig i läppen duktigt hårt och nu är jag riktigt svullen där. Så jag har lagt in lite vatten i frysen, som jag ska försöa få ner svullnaden med sen.... när det har blivit till is då såklart.

Det är då alla ologiska tankar invaderar ens sinne. Jag hittade en bild igår som har en sån lååång historia bakom sig. Att hitta den var som ett slag i magen och så sjukt många känslor bubblade upp inom mig.

Anyways! Godmorgon på er allihopa. Idag har jag bestämt mig för att jag ska försöka vara så produktiv som möjligt. Det behövs eftersom mina tankar är på förbjudna vägar och mitt psykiska mående är inte helt på topp.
Det låter ju visserligen 10x värre än vad det är, men det enda jag kan säga är att jag skulle behöva krypa in i Mammas famn tjura litegrann.

Mötet på AF idag var inte helt värdelöst, men det var inte sådär jättegivande heller tyvärr. Satt i en timme och lyssnade på samma information som jag har hört 4-5 gånger innan dess. Fast som jag skrev innan, det var skönt att få komma ut och vistas bland folk. Jag hade ingenting emot att sitta där.

Det positiva är att jag idag har fått iväg min ansökan till Komvux. Så vi får hoppas på att jag kommer in där.
Round 2, nu får vi hoppas att det går bättre denna gång.

Ja, av någon anledning så fick jag för mig att Ricky gick halvdag i skolan på alla hjärtans dag. Eftersom att jag trodde det så planerade jag dagen efter dom tiderna. Men nu går han ju heldag helt plötsligt så mina planer blev ju bara bajs. Haha! Visserligen går det väll att flytta fram allt någon timme... tror jag i alla fall.
Äh, back to the drawingboard :P Det kan ju hända att det står att han går halvdag och sen så slutar han i alla fall tidigt... Gah! Jag får nog höra av mig till nån av hans klasskompisar och be dom om hjälp med att i värsta fall hålla kvar honom i skolan.

Gud! Vem kunde ana att det skulle vara så svårt att planera inför Alla Hjärtans Dag?


Nu ska jag gå och göra mig iordning, så att det bara är att pallra sig iväg till AF när det är dags.

Ja... vad kan man säga? Fick en god natts sömn inatt i alla fall. Kan i alla fall inte säga att jag har sovit dåligt. :P Just nu sitter jag och lyssnar på lite musik. Jag satt och funderade lite på olika artister och insåg att jag faktiskt ALDRIG har riktigt lyssnat på Jedwards musik. Så jag sökte upp Lipstick på youtube, för det är den enda låten som jag kan namnet på, och jag måste säga att den verkligen inte imponerade på mig. Jag blev lite besviken först, med tanke på hypen som är runt dom just nu. Men sen såg jag en annan låt under "Förslag" så jag klickade på den. DÄR hade vi den musik som jag hade förväntat mig av dom. "WOW OH WOW" var låtens namn och jag tycker att den var helt okej faktiskt. Den kommer nog i alla fall att gå på repeat idag. Who knows? Maybe it will grow on me.

Idag har jag inga andra planer än ett möte på Abetsförmedlingen runt 14.00 idag. Men själva mötet kan jag nog skriva om efteråt. Vet inte riktigt vad det ska handla om egentligen, men det enda jag vet är att det är ett sånt gruppmöte. Men skönt ska det bli, att få komma ut och vistas bland lite nytt folk. :)


(Jag i hissen upp till AF. Därav bilden haha)

Fy farao, vilken seg dag det har varit hitills. Fick ingen kreativitets-boost av min korta sömn, så vi har i stort sett bara ugglat. Jag var visserligen ute en kort vända. Men det var så sjukt jäkla kallt. Brr!
Jag förde över en massa bilder från min andra dator, till mina sjuhundraelva minneskort. Men eftersom den här datorn inte verkar ha en minneskortsläsare så kan jag inte föra över bider förns jag har köpt en minneskortsläsare. (Wow, logik 3000) Sen har det inte funnits så mycket att ta kort på heller. Gud vad jag tjatar, haha! Men så är det i alla fall. Nu sitter jag, nydushad, inlindad i Rickys hugz och kolla på tv. Det är ganska uppenbart att det inte kommer hända något vettigt idag... så ja. Det blir nog läggdags väldigt tidigt för oss också.


(Ännu en sommarbild. Nu får tiden gå lite snabbare, tycker jag!)

Det blev ganska så sent igår. Varför? Jo, jag fastnade nämligen med Photoshop Elements. Försökte att lära
mig lite om det, men det gick inte så bra. Poff så var klockan alldeles för mycket. Så vi få se när vi vaknar idag.
Säkert pinsamt sent om jag känner oss rätt, men som sagt... det får vi se.

Har ni några planer idag? Det är visserligen söndag, AKA veckans mest värdelösa dag, och det finns antagligen INGENTING att göra. Men man vet ju aldrig. Ni är säkert ett par kreativa små tomtar. :) Själv vet jag inte. Jag ligger säkert och sover nu. Men jag kanske får en uppenbarelse, som liksom kommer till mig i en dröm. Jag menar alltså att kreativiteten kanske slår till, så att jag har någonting annat att göra imorgon. Istället för att bara sitta och
uggla i lägenheten. I värsta fall får man sysselsätta sig med STORstädning.


Eller så ligger jag och drömmer om sommaren just nu. Det låter nästan trevligare, speciellt om Ricky deltar i drömmen. Gud vad jag tycker om den karln alltså :) ♥

Sitter inte vid min vanliga dator just nu. När min morbror var här i Göteborg och hälsade på så tog han med sin gamla dator till mig. Så.. ja, det är den jag sitte vid nu. Den har ingen ingång för minneskort och jag vet inte var sladden till min kamera är någonstans så det här kommer bli ett bildlöst inlägg. (Yeah, sry about that)

Som det står i mobilbloggen, i det föregående inlägget, så blev vi hämtade ganska tidigt av svärföräldrarna idag. Vi stannade till hos Rickys morfar och fikade litegrann innan vi sedan åkte och handlade på Willys.  Sen åkte vi hem till dom. Svärfar tränar Wing Chun så han stod och lärde mig några tekniker. Det är ganska så otroligt hur man faller tillbaka i gamla mönster när man ska lära sig saker från en annan kampsport. (Eh, ja - jag gick alltså och tränade karate för några år sedan. Gick väll i ett par år tror jag.) Sen fick jag för första gången se bilder på min Prins från hans student. Han hade inget skägg alls på den tiden :P hihi. Jag dog litegrann inombords när jag såg dom bildena. Hur söt får man bli liksom? Och han såg så otroligt liten ut.. :P Plutten min ♥

Nä, nu ska jag leta efter sladden till kameran så att jag kan få till lit bilder. Men morgondagens inlägg kan nog med stor sannolikhet bli bildlösa även dom. Fast det visa sig. Hoppas ni har haft en mysig lördag!

Jag ska inte ljuga. Jag är ingen riktig hejjare på klassisk musik. Jag har mina favoritkompositörer som jag brukade lyssna på. Frederic Chopin är den främsta av dom. Sen har vi ju såklart Mozart och Beethoven. Både Chopin och Mozarts gemensamma nämnare är pianot, vilket är en stor anledning till varför jag älskar deras verk. (I alla fall de lilla antal av dom som jag känner till och har lyssnat på.) Sen har vi en kompositör som jag faktiskt upptäckte tack vare Twilight. Claude Debussy och som ni kanske kan förstå då också så blev Clair de lune lite av en favorit. (Den som dom spelar i filmen) Vet inte om det kan ha lite att göra med att man just är förälskad i Twilight-filmerna. Men jag gillar Debussy. Det fräcka är att Debussy faktiskt blev upptäckt utav en av Chopins gamla elever, Madame Fleurville.

Ja, varför skriver jag om det här? Jo jag sitter just nu och lyssnar på Chopin - Nocturna No.3 och fylldes med en sån skön känsla. Kände att jag bara var tvungen att skriva om det. Klassisk musik är ju så svår att förstå på många sätt. Speciellt för dom i min åldersgrupp. Kan ju samtidigt passa på att skriva att jag faktiskt inte klarar av symfonier som i stort sett bara innehåller stråkar. Eftersom symfonier kan vara väldigt långa så blir det väldigt långrandigt att lyssna på en massa gnälliga fioler. :)


Frederic Chopin

Jag har precis suttit och tittat på en film och jag har en del tankar om hur jag tyckte att den var. Så... ah tänkte recensera den. :)




Flugornas Herre är baserad på William Goldings roman, med samma namn. Den har blivit filmatiserad två gånger tydligen och den filmen jag såg var från 1990. (Den andra var från -63 om jag inte läste fel) Boken gavs ut 1954 och är den moderna litteraturens mest hyllade verk. Ja, nu har ju inte jag läst boken - men filmen...
Jag måste säga att den var väldigt intensiv för psyket. Den utspelar sig under andra världskriget om jag inte har förstått fel. En grupp pojkar mellan 6-12 år blir strandsatta på en Ö. Dom har ingen vuxen där, om man inte räknar piloten till planet som dom krashade med. Men han är svårt skadad och sjuk. En av pojkarna, Ralph (till höger på bilden ovan), blir framröstad till ledare och han beordrar genast de andra till att göra upp en signaleld så att nån ska kunna se den och komma och rädda dom. Jack (till vänster på bilden) gillar inte läget. Han ville bli ledaren för gruppen. När pojkarna kort efter skrämmer upp sig själv på grund av mardrömmar så blir stämningen orolig, vilket Jack utnyttjar och lyckas splittra gruppen. Två läger bildas och rivaliteten mellan Ralph och Jack växer med en hisnande fart.
Jag vet inte om jag vill skriva mer ingående om filmen. Det bästa är ju att ni ser till att se den själva. Jag skulle nog slakta hela filmen om jag försökte beskriva handlingen mer detaljerat. Det skulle liksom inte göra den rättvisa.

Mina åsikter om filmen? Som sagt - filmen var otroligt intensiv för ens psyke. Man försöker analysera varenda en av dom små pojkarna. Hur tänker dom? Varför gör han så? osv. Någonting som verkligen berörde mig var Ralphs mod och ödmjukhet. Trots rivaliteten mellan honom och Jack så kunde han ändå, när Ralphs "högra hand" Piggy har tröttnat på Jacks upptåg och säger "I wish he was dead", försvara honom. Jag har läst många recensioner på filmen och ungefär hälften tycker att filmen var en besvikelse om man jämförde med boken. Eftersom jag inte har läst boken så kan jag inte kommentera det. Men nog tyckte jag att Harry Hook, som regisserade filmen, kunde ha fått till ett bättre slut.

Jag ska se till att läsa boken så att jag så småningom kan jämföra. Men filmen väckte många tankar och känslor inom mig. Men skulle jag betygsätta den så skulle jag nog ge den en 3:a (av 5).

Ricky började skolan tidigt idag, men han går bara halvdag så det är soft. Det är så det ska vara på fredagar. Jag ska försöka att ta mig in till stan och "shoppa" inför alla hjärtans dag. Hoppas att jag hittar det jag behöver. Men bara för att... Är det någon som har nå tips till mig när det gäller alla hjärtans dag? Typ, vad jag ska ha till efterrätt eller hur jag ska dekorera bordet? Ni får mer än gärna komma med tips bara så ni vet. :)





Morgonkaffet! :)

Till min förtjusning så är Prinsen ledig idag. (Min prins alltså, inte Calle-Phille) Hans ledighet resulterade självklart i en sovmorgon för oss. Skönt! Jag ska se till att få ut honom på en fika eller någonting. Eftersom han ändå är ledig. Förutom det så är schemat tomt. Fast det skriver jag ju i stort sett varje morgon/förmiddag. :) Men jag återkommer!



(Det är perfekt att han var ledig idag, alltså)

Här kommer mitt inlägg om den komiska upplevelsen, also known as bussresan hem. Jag satte mig på bussen och väntade på att bussen skulle åka. En tjej stod längst fram och frågade busschauffören (om jag inte hörde fel) ifall han bara kunde vänta litegrann eftersom hennes kompis var på väg. Little did she know that her friend redan stod bakom henne. Chauffören började muttra åt henne och tjejen fortsatte att prata med honom. Typ. "Hon är snart här" osv. Tillslut så ryter Chauffören åt henne "MEN KAN DU FLYTTA PÅ DIG!?". Jag tror att alla på bussen blev duktigt förskräckta. Speciellt eftersom han sen tillade "ÄR DU HELT DUM I HUVUDET ELLER?". Grejen var att tjejen då stod i vägen för sin kompis som inte kunde komma in i bussen. Men det spelar ingen roll, för jag tycker inte att man ska bete sig så. It´s so dumb. Varför brusa upp så mycket bara för att hon tydligen inte hörde vad han sa, första gången han sa det? Onödigt var ordet!

Visst, han kanske hade en dålig dag och blev irriterad. Men kom igen! Jag har verkligen inte mycket till övers för folk som låter sitt dåliga humör gå ut över oskyldiga människor. Att det var rusningstrafik gjorde ju inte saken bättre. Det kändes som om tutan var intryckt större delen av resan. (Som om det skulle få det hela att gå fortare liksom?). Men jag tycker det är synd att dom ska hålla på sådär. Folk antar ju automatiskt att alla andra chaufförer är lika stora idioter och det är ju mindre bra för dom som faktiskt är trevliga och glada.

Ni känner väll till den där lilla gröna gubben i Berocca Boost reklamen? Well, efter det förra inlägget så fick jag "besök" av honom. Han dök upp på tv:n och jag tänkte "Nu får du skärpa dig" och next thing i know så var gymväskan packad och jag var iväg. Det var jättehärligt att känna att jag tog tag det. Jag vägde mig efter träningen också och fick mig en glad överaskning. Minus 4 kg stod den på. (Skriver så för att jag inte vill skriva vad jag väger, förns jag har nått målvikten.) Jag klädde på mig kläderna. Sen kunde jag inte låta bli... jag sprang ut till tjejen som satt i kassan och berättade. Väntade mig ett "Åh, grattis! Vad kul." eller något liknande. Men hon förvånade mig genom att ställa sig upp och utbrista "Wohooooo!". Hahah! Jag älskar verkligen det gymmet just nu!

Hemresan, eller vad man ska kalla det, var däremot inte lika trevlig. Det började med att ungefär 2 busslaster med folk klämde sig in i spårvagnen, så jag bestämde mig för att vänta och ta nästa. När jag hade satt mig på nästa spårvagn så kände jag en sån otroligt vidrig lukt. Den låg liksom helt tjock inne i spårvagnen, så vid korsvägen kastade jag mig av spårvagnen och gick för att ta 4:ans spårvagn istället. Den var smockfull, men jag frös och orkade inte krångla mer - så jag lirkade mig in. Men småstadstjej som jag är så funkar jag inte i ett litet utrymme som är SMOCKAT med folk. Hoppade av vid Valand och gick till Brunnsparken. Bussen hem hit... ja, det var en väldigt komisk upplevelse.
Men det kan jag nog ta i ett annat inlägg så att detta inte blir allt för långt.

Idag känner jag mig otroligt seg. Vilket är lite drygt, jag vill sticka iväg till gymmet. Men varje muskel i kroppen säger ifrån. Dom vill absolut inte veta av nån träning. Det bästa hade ju varit om jag hade packat gymväskan igår.

Nej, nu får jag lägga av. Klart jag ska till gymmet!!!! Eller vad säger ni?
Nu kör vi!