Efter jobbet idag så gick jag hem bara för att kort därefter möta upp BFF för en promenad. "Fläskrastning" som vi brukar kalla det. Vi pratade som vanligt om allt mellan himmel och jord. Diskuterade våra karlar bland annat, vilket är rätt återkommande när  två kärlekskranka BFFs träffas efter någon vecka ifrån varandra.

 Vi firade våran nyvunna hurtighet med varsin pizza. Jag tyckte vi skulle gå dit i våra "snabba" kläder, men frugan satte stopp för den idén direkt. Hon tyckte det skulle se så dumt ut. Jag tyckte nästan det var mer rimligt än om man går till pizzerian i vanliga kläder. Nä men skämt å sido.. Vi drog i oss varsin halva av varsin pizza. (Vart är karlarna när man inte orkar äta upp?) Sen gick vi upp till BFF och brände av i hennes soffa.

 Det roliga är att det ofta händer. Vi ligger halvdöda i hennes soffa. Vaknar till lite då och då, pratar om nått kul och sen bränner vi av igen. Lite mobilpill hinner man kanske med om man har tur. Facebookande och skrivande till våra karlar. Men det är skönt ändå  Att det inte finns något underliggande krav på att man ska ha massor att prata om konstant när man ses. Man kan vara tysta liksom. Bara ta det lugnt och ha möjligheten att säga något utan att behöva skriva det i ett sms. Frugan och jag har det fan bra tillsammans.


(Jag fick ha larmtelefonen på jobbet idag för övrigt. En rätt tung uppgift om man jobbat lite mindre under en period.)