anyways... Ni vet hur jag skrev om att panikångesten slog ner i mig som en blixt när jag var hos PJ förra helgen? Jag har kämpat med ångesten under veckan och så tänkte jag för mig själv att det är klart jag kommer ta mig igenom detta bla bla bla Nu kan inget mer hända osv. Well vilka är oddsen att jag, lagom till helgen, får EN FUCKING ÖRONINFLAMMATION ? Det är ju för fan inte sant liksom.

Nä jag blev bitter som fan men blev väldigt beslutsam. Nu fick det vara nog med elände. Vi ville ju ut och ha lite kul. Så jag och PJ tog med oss min kära svägerska och mor till O'Learys. Jag var lite nervös pga ångesten, men jag försökte tänka positivt. O'Learys är ju en restaurang där man kan sitta. Folk springer inte runt och härjar osv. Vi kom dit och fick ett bord att sitta vid. Ett litet obehag kände jag ju såklart men det var inte i närheten av vad jag känt när jag försökt följa med mor och handla. Vi åt, pratade och skrattade.

Öroninflammationen gjorde sig inte påmind tack vare värktabletterna. O'Learys stängde vid 23.00 och vi var taggade på att ta oss vidare. Vilket vi gjorde - men så småningom var ljudvolymen för brutal för mitt stackars öra så jag och PJ stack hem. Dock hann vi knappt innanför dörren innan febern golvade mig. Jag kunde dock inte klaga. Det var ju den mest fantastisk sjukhelgen som man någonsin har haft. <3