Gårdagen... Jag blir seriöst irriterad bara jag tänker på den. Jobbet gick bra. Körde 7.00 - 14.00 ännu en gång. (Det kanske jag har skrivit redan, men skitsamma) När jag står på jobbet dock och sköter om brukaren så hör jag på radio att det är TOTAL stopp i spårvagnstrafiken mellan just de hållplatser som jag behövde ta mig fram mellan när jag skulle möta upp PJ för att jobba. De var också mellan de hållplatser som han då behövde ta sig för att ens komma hemåt. Positiv som jag oftast är trots tröttheten så tänkte jag ju att äh det fixar jag. Jag tar någon buss och ser hur jag kan ta mig ut till honom. Måste ju ändå vänta i typ 3 timmar på att han slutar så blir ju inte direkt ont om tid. 

 Sagt och gjort. Slutade jobbet, stannade förbi Espresso House för att käka.... väl på Espresso House så kände jag dock hur humöret vände neråt. Det var inte alls kul att behöva vänta så länge på att han skulle sluta. Jag ville ju ha det avklarat. Det blev så småningom dags att ta sig till uppkollade bussen. Den kom och allting verkade ju bra. Tills jag kollar ut genom fönstret och ser att den KÖR FÖRBI där PJ jobbar. Vad i helvete? Men... Jag skulle ju byta till en annan buss som skulle ta mig till hans jobb? Jag fattade absolut ingenting. Jag kollar upp sträckan igen så att jag inte hade tagit fel buss. Nej det hade jag inte. MEN... jag hamnade långt ut åt andra hållet från PJs jobb. Det var rätt hållplats och allt - men sådan TOTAL onödig omväg. Ni kan ju gissa hur glad jag var sen då när jag insåg att jag skulle vänta 20 minuter på bussen som skulle ta mig tillbaka.

 Ah... Vad ska man ens säga? Jag var så tjurig igår. Ej pga tjejvecka utan pga kontrollfreak och vanemänniska. Nu måste jag dock skynda mig till spårvagnen. Börjar 7.30 idag och slutar 13.30 - sen ska jag möta upp Maria och Danne från Facebooksidan som jag har skrivit om. Vi ska fika/äta! 
Skriver väl en rad eller två när jag får rast senare idag. :)