En uppdatering är på sin plats
Om ni läser i föregående inlägg så ser ni mig gnälla om en ond rygg. En inflammerad rygg.
... Jag kommer att gnälla en smula i detta inlägg också - mest för att jag är ganska så less. Anyways - jag tycker att vi börjar uppdateringen med att berätta om operationen som jag gick igenom. Cellförändringar skulle tas bort. Det blev inte lika avancerat som jag fick intrycket av att det skulle vara. Jag förväntade mig bedövning och allt möjligt - men det var så lite som skulle tas så det skulle kännas (enligt dom) lika lite som en provtagning. Men där hade dom fel.
Det var så sjukt onice och att jag redan hade ont i ryggen så in i helvete hjälpte inte till det minsta. Jag mådde rätt dåligt den eftermiddagen/kvällen. Inget ovanligt.
Fredagen anlände och jag blev gräsänka över helgen. Jag hade så jävla ont - men märkte att det inte kändes lika illa om jag försökte röra på mig. Jag bestämde med min kompis Ace att vi skulle ut och öla. Det kunde ju liksom inte skada så länge jag inte började lyfta tungt eller köra parkour längs husen.
Vi hade en astrevlig kväll. Jag hade fortfarande ont såklart - men distraktionen var välkommen.
På Lördagen så blev det mellomys här hemma med min fina vän, Jenny. Jag är inte riktigt den som följer mello och var inte imponerad av lördagens deltävling - men sällskapet var mysigt. Vi mötte upp lite trevligt folk på Bowlingen i Gamlestan senare och satt där och tittade på medan de spelade. Även denna kväll var otroligt rolig. Mest tack vare bästaste Jenny <3
Söndagen tillbringades i sängen. Jag tänkte att nu hade jag trots allt varit duktig och rört på mig trots att jag hade ont. Jag tyckte inte heller att jag hade överansträngt mig - men samtidigt var det kanske på sin plats att vila upp sig ordentligt. PJ skulle ju också komma hem ifrån Borlänge så småningom.
MÅNDAGEN var ett rent helvete. Jag hade så jävla ont i hela kroppen och blev livrädd över att det skulle handla om någon infektion i de nedre regionerna. Jag kände mig febrig - men vi har ingen termometer hemma så jag kunde inte kolla upp det. Jag mådde så dåligt. Så fort jag hostade till lite så vred jag mig strax i helvetiska plågor. Det gjorde så ont. Jag frös och svettades om vartannat och hade det riktigt jobbigt. Det här funkade inte. Jag ringde 11-77 och sköterskan som jag så småningom fick prata med var lite orolig. Hon hade samma tanke som mig. Infektion. Det var bara att invänta PJ och sedan sticka till jourcentralen som ligger 5 min bort. Han var till och med tvungen att hämta upp mig här hemma. Jag var helt borta i huvudet av smärtan. Jag svettades som en gris. De tog stick i fingret på mig direkt för att se så att jag inte hade någon infektion i kroppen. Lyckligtvis hade jag normala värden. = ingen infektion. Men frågan om varför jag hade så ont kvarstod ännu. Vi fick vänta ett bra tag innan läkaren ropade in mig. Hon tryckte och klämde på ryggen och reflexmässigt ville jag ju slå till henne. Det gjorde jag inte. Istället fick PJ stå ut med att jag körde in mina naglar i hans armar.
Summan av allt detta då? Jag har drabbats av akut ryggskott... Inte helt förvånad över det med tanke på att jag jobbar inom vården - men detta innebär ytterligare en vecka hemma från jobbet. Det irriterar mig. Jag orkar inte vara hemma. Inte alls.
... Jag kommer att gnälla en smula i detta inlägg också - mest för att jag är ganska så less. Anyways - jag tycker att vi börjar uppdateringen med att berätta om operationen som jag gick igenom. Cellförändringar skulle tas bort. Det blev inte lika avancerat som jag fick intrycket av att det skulle vara. Jag förväntade mig bedövning och allt möjligt - men det var så lite som skulle tas så det skulle kännas (enligt dom) lika lite som en provtagning. Men där hade dom fel.
Det var så sjukt onice och att jag redan hade ont i ryggen så in i helvete hjälpte inte till det minsta. Jag mådde rätt dåligt den eftermiddagen/kvällen. Inget ovanligt.
Fredagen anlände och jag blev gräsänka över helgen. Jag hade så jävla ont - men märkte att det inte kändes lika illa om jag försökte röra på mig. Jag bestämde med min kompis Ace att vi skulle ut och öla. Det kunde ju liksom inte skada så länge jag inte började lyfta tungt eller köra parkour längs husen.
Vi hade en astrevlig kväll. Jag hade fortfarande ont såklart - men distraktionen var välkommen.
På Lördagen så blev det mellomys här hemma med min fina vän, Jenny. Jag är inte riktigt den som följer mello och var inte imponerad av lördagens deltävling - men sällskapet var mysigt. Vi mötte upp lite trevligt folk på Bowlingen i Gamlestan senare och satt där och tittade på medan de spelade. Även denna kväll var otroligt rolig. Mest tack vare bästaste Jenny <3
Söndagen tillbringades i sängen. Jag tänkte att nu hade jag trots allt varit duktig och rört på mig trots att jag hade ont. Jag tyckte inte heller att jag hade överansträngt mig - men samtidigt var det kanske på sin plats att vila upp sig ordentligt. PJ skulle ju också komma hem ifrån Borlänge så småningom.
MÅNDAGEN var ett rent helvete. Jag hade så jävla ont i hela kroppen och blev livrädd över att det skulle handla om någon infektion i de nedre regionerna. Jag kände mig febrig - men vi har ingen termometer hemma så jag kunde inte kolla upp det. Jag mådde så dåligt. Så fort jag hostade till lite så vred jag mig strax i helvetiska plågor. Det gjorde så ont. Jag frös och svettades om vartannat och hade det riktigt jobbigt. Det här funkade inte. Jag ringde 11-77 och sköterskan som jag så småningom fick prata med var lite orolig. Hon hade samma tanke som mig. Infektion. Det var bara att invänta PJ och sedan sticka till jourcentralen som ligger 5 min bort. Han var till och med tvungen att hämta upp mig här hemma. Jag var helt borta i huvudet av smärtan. Jag svettades som en gris. De tog stick i fingret på mig direkt för att se så att jag inte hade någon infektion i kroppen. Lyckligtvis hade jag normala värden. = ingen infektion. Men frågan om varför jag hade så ont kvarstod ännu. Vi fick vänta ett bra tag innan läkaren ropade in mig. Hon tryckte och klämde på ryggen och reflexmässigt ville jag ju slå till henne. Det gjorde jag inte. Istället fick PJ stå ut med att jag körde in mina naglar i hans armar.
Summan av allt detta då? Jag har drabbats av akut ryggskott... Inte helt förvånad över det med tanke på att jag jobbar inom vården - men detta innebär ytterligare en vecka hemma från jobbet. Det irriterar mig. Jag orkar inte vara hemma. Inte alls.