Göteborg

 

 Bambis tankar och känslor om Göteborgsflytten har ni ju redan läst om. Hon tyckte dock att jag kunde ge er min sida av det hela. Varför inte? tänkte jag. Vi kör på bara. *Göteborg har alltid varit en stad som jag har velat flytta till. Det känns liksom som en liten stad fast det är en storstad. Möjligheterna finns där. De intressanta jobben. Jag har min tjänst som lärare på skolan här i Borlänge, så när jag en dag satt mig för att söka jobb till sommaren så började jag leta i Göteborg. Flera jobb sökte jag - men fick bara svar ifrån ett. 

En dag hade jag ett missat samtal från ett nummer som jag inte kände igen. Det var från konsultfirman som jobbet jag sökt använde sig av för rekryteringen. "Vafan?" tänkte jag. Det kändes liksom som om dom hade ringt fel eller någonting. Jag ringde upp. Killen på andra sidan luren berättade att han hade kollat igenom mitt CV och tyckte att det såg väldigt intressant ut. Första känslan som kom över mig var panik. Tidigare jobb hade inte ens bemödat sig detta med att skicka ut automatsvar och plötsligt så var det någon som tyckte att det såg intressant ut. Vad var det som hände? Han ställde frågor. Vad gjorde jag nu? Varför hade jag sökt jobbet? Vad hade jag för tidigare erfarenheter? Mitt i paniken så försökte jag väl att svara efter bästa förmåga. Han summerade utfrågningen och tyckte att det lät spännande. Han ville träffa mig. Jag var chockad. Det jag sa kunde alltså inte varit helt korkat. Vi bestämde ett datum och sen var det liksom klart. Paniken hade inte lämnat mig en ynka sekund. Hur skulle detta lösas liksom? Jag ringde Bambi direkt för att berätta nyheten. Hon var lika chockad som jag.

Första intervjun skedde på konsultfirman. De skulle summera intervjun och skicka över det till företaget  och så skulle vi få se när jag skulle få besked. Det tog 5 dagar. 3 jobbdagar... sen kom andra samtalet. Det var företaget som ville ha en intervju med mig denna gång. Alltså skulle jag återigen få sätta mig på ett tåg ner till Göteborg. Jag var mycket lugnare denna gång. Sömnen var på min sida och jag kände inte av nervositeten så mycket faktiskt. Jag tog mig direkt från centralen och ut till företaget. Denna gången kände jag att det var enklare frågor som jag fick svara på. Det var mer frågor som jag kände var kunskapsmässiga istället för frågor som inte hade något med min egentliga kompetens att göra. Det var en trevlig intervju. Vi pratade i över en timme och det kändes riktigt bra. Efteråt satte jag mig på spårvagnen för att möta upp en av mina bästa vänner för en bit mat innan det var dags att vända hemåt igen. 10 timmar på ett tåg var en riktigt pärs.

Det jobbigaste och roligaste med allting var såklart hur snabbt allting gick. Man hann inte tänka igenom allt runtomkring. Det logistiska, mitt jobb i Borlänge, hur barnen i klassen skulle reagera och på mig och Bambi såklart.. Jag tyckte verkligen att det gick så fort. Bambi våndades dock över väntan. För henne gick tiden mycket saktare eftersom hennes framtid blev mer oviss. Företaget mailade om ett Skypemöte med VDn jag bekräftade att jag kunde. Jag kände mig väldigt positiv. Hade dom fortfarande varit osäkra så tror jag inte att jag hade fått mötet med honom. Processen hade väl isåfall stannat hos företaget kände jag.

Dagen efter fick jag beskedet(!!!) Jag mötte upp Bambi i lärarrummet. Vi båda var så glada - men vart fan skulle vi bo? Man har ju hört alla historier om hur svårt det är att få boende. Skulle man hamna på ett vandrarhem? Skulle vi kunna bo tillsammans? Skulle Bambi ens kunna följa med? Det sistnämnda var självklart Bambis största oro. Min också samtidigt som miljoner andra grejer snurrade runt i mitt huvud. Skulle jag klara av jobbet? I och med att jag ska utveckla mina egna arbetsuppgifter så vet jag inte vad jag har framför mig. Vad jag kan förvänta mig. Det är ju inte som på många företag där man ersätter någon. Man kan säga att jag blir någonting som inte finns ännu.

Det var skönt att ha Bambi bakom mig i allt det här. Hennes egen vilja att få det till att funka gav ju resultat. Hon satte sig direkt ner och började leta efter en lösning. Vi var ju till en början inställda på hjälp från bekanta - men hon stannade inte där. Det var en bra lösning, men hon nöjde sig inte utan fortsatte leta. Tillslut fick hon kontakt med tjejen som vi kommer att bo hos. Hon fixade kontakten och har tagit hand om det som jag annars skulle dragit mig för. Utan henne hade det väl blivit vandrarhemslösningen. Nu är väl allt i stort sett klappat och klart. Jag kan inte riktigt fatta det. Inte förens jag väl står där och ska flytta in i rummet. Det känns riktigt bra!

/PJ 

1 Liborius:

skriven

Åh underbart att läsa! Skönt att det gick lätt och smidigt med jobb :) Göteborg är en av mina favoritstäder<3

Svar: Ja nu är det bara bostad som jag hoppas ska gå lätt och smidigt men ja det tror jag att det kommer att göra :D
Bambi

2 Släpp taget. följ flödet:

skriven

Vad intressant att läsa! Skönt att det verkar lösa sig med allting..
Helt fantastiskt! :)

3 Frida:

skriven

Men åh va spännande, grattis och lycka till ! :)

Svar: Tack tjejen <3
Bambi

Kommentera här: