header menu

Hälsosam! Yes please!

 Dagens middag fick bestå till största delen utav halloumi och broccoli - en nyttig och bra middag enligt mig. Halloumi innehåller ju mycket mer protein än kolhydrater och det är perfekt för mig. Det var ju på det sättet som jag gick ner de 40 kg som jag har gått ner. Broccoli och bönor är ju bara helt tokfantastiskt gott så det fick också vara med på tallriken. Att det också är nyttigt är ju bara en bonus.

 Jag ska vara ärliga mot er nu... Anledningen till min plötsliga insikt när det kommer till hälsosammare val är att jag har sett plus på den där förbannade vågen. Ja jag borde vara nöjd med mig själv och jag vet att jag är fin som jag är osv - men det handlar inte om vikten i sig. Det är inte den jag är rädd för. 
Det är att falla tillbaka i gamla mönster... Nu när jag har det lite tuffare än vanligt så har jag fått såna trevliga flashbacks från tiden då jag mådde som sämst. Från tiden då jag var riktigt deprimerad. Jag ser tendenserna... hur man suktar efter den där chokladkakan inne på affären. Hur man inte riktigt kan nöja sig med en burkcola. För det var så jag tröstade mig förr. Jag åt. Mycket. Detta resulterade i att jag nästan, tillslut, vägde 100 kg. 

 Jag har dock en fördel denna gång. För jag vet vad som funkar för att hitta en balans när det kommer till vikten. Jag behöver inte testa bantningskurer eller 1000 olika detaljer. Jag har hittat det som är rätt för mig. Och det kommer hädanefter bli en mycket större del av min vardag. (Kommer förmodligen att dra med mig PJ i det också hahah) 


 Det bästa med denna middag är ju att den faller inom kategorin "30 minute meal". Halloumi är väl sådär att köra i micron om man skulle vilja köra på en matlåda - men det funkar helt klart. Det är enkelt att göra och nyttigt. Bättre kan det ju knappaste bli. 

Borlänge

 Det här med lite text och mycket bilder har jag aldrig varit bra på. Skrivandet är min grej liksom. Ska dock försöka att sammanfatta min helg litegrann för den har varit underbar på så många sätt. Ja jag var nervös när jag skulle åka och resan gick ju inte helt utan problem - men jag klarade av den. Jag hade tänkt ut allt så bra nämligen. Jag fick skjuts till stationen av min mor och bad henne följa med till perrongen. Jag klev på tåget och trodde jag var säker från ångesten, men den grep mig ganska snabbt. Förundrades lite över att jag denna gång inte blev rädd - mer irriterad. Antagligen på grund av en rätt stark beslutsamhet. Den lugnade sig rätt snabbt tack vare lite meditation. 

 Till slut så nådde jag mitt mål. Jag hade PJs jobb i sikte och såg HONOM stå där och vinka. Det var som om en sten föll från mina axlar, jag kunde äntligen slappna av. Jag blev visad in till det rum där rektorn satt och så väntade jag på henne där inför intervjun vi skulle ha. Vi pratade rätt så länge hon och jag om tjänsten och lite annat. Det kändes riktigt bra faktiskt - men hon hade ju också pratat med andra om tjänsten och därför skulle hon höra av sig i slutet av denna vecka. 

När intervjun var över så var det ju dags att ta sig in till stan för att äta och gå på bio. Well vi hann mer än så under den tiden vi hade att vänta... När vi vandrade mot pizzerian så såg PJ längtansfull in i en frisörsalong och nämnde det faktum att han behövde klippa sig. Så fick det bli efter maten. Mig skickade han sen in på någon salong där en urgo tjej fick ta sig an mina buskiga ögonbryn. När allt detta var klart så hade vi fortfarande rätt lång tid på oss.
Vi bestämde oss för att gå in på O'learys för att ta varsin öl. SEN blev det äntligen "Deadpool". Som för övrigt var GRYM. Vill inte skriva så mycket mer om den då risken att man spoilar för någon finns. 

Lördag var dagen då min ångest skulle testas till max. Många av er kanske minns hur jag våndades över utgången som var planerad. Jag var så rädd för att sabba någonting kul för PJ. Well - jag pratade med honom om den typen av stöd som jag isåfall ville ha. Det viktiga var ju att jag kunde få känna att jag hade kontroll över situationen. Det behövdes inte mer än att han kunde hänga med mig ut på en nypa frisk luft och hålla min hand om det skulle hända.
Mitt hjärta bultade så hårt redan innan det var dags att åka till förfesten. Men det kändes kontrollerbart. Väl där så satte jag mig i värdinnans soffa och drack mina öl och socialiserade. Hjärtat bultade fortfarande - men jag var trygg där. Jag var sedd och ingenting skulle kunna hända.

Så var det dags att ta sig ut. Vi hamnade först på ett studentställe som hade reggaekväll. Det var ett asskönt ställe - men otroligt lite folk. Musiken var omöjlig att dansa till och hela gänget hade splittrats inom en timme. Jag tyckte att vi kunde dra till ett annat ställe. När det ändå gick så pass bra för mig så ville jag liksom testa mig själv mer. OCH jag ville ju fuldansa. Vi hamnade på "Hela huset gungar" som höll till inne på Galaxen i Borlänge. Så jävla kul ställe och många olika dansgolv för folk i alla åldrar. Där tillbringade vi resten av våran kväll. Helt ok om ni frågar mig. :D Jag har nog aldrig känt mig så stolt som jag gjorde när vi var påväg hem.


 Söndagen kom, som vanligt, alldeles för snabbt. Det blev dags att åka hemåt igen innan jag ens visste ordet av. Det sög lika mycket denna gång. Att lämna sin bättre hälft bakom sig. Åka ifrån honom. Dock så kunde jag le över det faktum att jag denna gång kände mig så mycket starkare. Lite mer medveten om den styrka jag har inom mig och det var en fantastisk känsla mitt i allt det jobbiga. Nu är det en vecka innan jag får träffa honom igen och förhoppningsvis få vara hos honom en extra dag eftersom han har lov just nu. 

Kolla in min instagram


Jag skulle aldrig be någon att följa mig för sånt ska komma av sig självt. Men om ni är nyfikna på vad jag har för mig så kika in på min instagram vettja! Namnet ser ni ju ovan och den är inte privat så ni kan kika in oavsett om ni vill följa mig eller inte :) Puss på er goingar.

Liknande inlägg