header menu

Dagpass och tisdagssushi

 Jag fick uppleva den absolut tråkigaste dagen i skolan igår. Först hade vi prov, som jag förövrigt klarade om man bortser från att läraren ville att jag skulle utveckla mitt svar på EN fråga. Sen fick vi ägna oss åt studieuppgifterna i det nya kapitlet som handlar om det endokrina systemet. Hmm... well, jag antar att det är bra att ha kunskap om körtlar och alla sjukdomar som hör till - men det är inte i närheten av lika intressant som cirkulationsorganen som vi läste om innan. Det ska jag erkänna. Runt LUNCH så stack jag iväg med tjejerna för att inta den sedvanliga sushilunchen. :P

 I alla fall... Idag är det onsdag - som de flesta av er troligtvis vet. Det är dags att återvända till jobbet. Inte än såklart, men jag börjar 7 och slutar sedan vid 14 och då blir det hem för att plugga. (Som vanligt. Gör jag ens något annat?) Jag ska fortsätta på en uppgift om mikrobiologi som jag liksom väntade på att vi skulle gå igenom i skolan. Visade sig dock att vi inte kommer att gå igenom detta. Tämligen weird - men det är väl bara att kötta på då. 
Man kan inte förstå sig på allt som bestäms eller sker här i livet. Önska kan man, men kommer knappast att ske någon gång under min livstid. 

 Finns det något mer att uppdatera er om då? Jo det är på tapeten just nu med en resa uppåt i landet nu i April. Jag har inte träffat min mor på snart ett år - så det kommer isåfall bli fantastiskt kul. Sen fyller min svägerska år i samma veva OCH motgången... det obloggbara... Kommer för ett tag att vända. Allting kommer för ett kort tag att få vara som vanligt. Det är mest därför jag kommer att ta mig upp dit. Själva hemkommunen lockar inte vidare annars.

Nu är det dock dags att göra sig redo för jobb! 
Hoppas att ni får en bra onsdag, mina fina. <3

 
 
 
 
 

The last 3 days...

 Hej mina vänner!

Dags för en uppdatering känner jag. Mest för att jag ska ha en ursäkt till att ta en mental paus från pluggandet... Det behövs just nu kan jag säga er, men mer om det senare i inlägget. Nu ska jag berätta om de 3 senaste dagarna (eller hur längesen det nu var som jag bloggade senaste). 
 Om torsdagen finns det inte mycket att skriva om. Jag inledde min jobbhelg på MIN våning och allting gick bra. Jag avslutade passet och skyndade mig hem då jag skulle börja 7.00 på fredagen. Jag fick jobba med bästa Ami på min egen våning (igen) så jag hade ingenting att klaga över alls. E1 kom vid 12.00 för att så småningom kunna byta av oss och göra sitt kvällspass. →

- För er som undrar så är E1 en av mina kollegor. Vi har tre stycken med samma namn på jobbet, så E1 blir en förkortning på dennes smeknamn. Vi har även E2 och E3 - men då jag inte jobbar så ofta tillsammans med dom så kommer de nog inte att nämnas lika mycket i denna blogg. Men ALLTID när ni undrar över något namn/smeknamn så får ni jättegärna fråga mig om vem det är. Jag skriver inte ut riktiga namn - men man kan ju förklara i alla fall -

 → Vi släppte iväg Ami lite tidigare då det var såpass lugnt att vi inte behövde vara 3 personer på våningen. Jag stannade kvar då jag ändå skulle invänta att PJ slutade så att vi kunde hitta på någonting efter jobbet. Så jag hade inget behov av att gå tidigt. Jag sitter inne på kontoret med E1 och är mitt uppe i en diskussion när en kvinna som är på våningen för att underhålla våra boenden knackar på och berättar att hon ser ett gäng undomar PÅ TAKET utanför balkongen. Alltså på demensboendets tak. Närmare än så behöver jag inte förklara. Jag och kollegan springer ut i allrummet för att kolla. Mycket riktigt så är det ett gäng ungdomar där. Mitt på ljusa dagen. Jag blir fly förbannad. Ungdomarna märker att de blir upptäckta och börjar ta sig ner därifrån. Jag tänker att de fan inte ska få komma undan utan en ordentlig tillsägning. Så jag och kollegan springer mot trappen. Precis innan utgången ser vi chefen. E1 stannar för att uppdatera om läget - men jag springer vidare och rundar byggnaden i hopp om att... Ja jag vet inte riktigt vad jag tänkte då jag bara var 1 person och de var ett helt gäng. Jag kände bara att jag inte kunde låta bli att åtminstone försöka komma ifatt dom.

 Jag såg dom längre bort på vägen som jag sladdade upp på - men jag hade ingen chans att komma ifatt dom och även om jag hade det så hade de ju inte lyssnat på mig. Jag var arg som ett bi och det är ytterst sällan som det händer. När ungdomar börjar använda MIN arbetsplats som en klätterställning och försätter MINA boenden i en otrygg sits... då blir jag fan arg. Vi pratade med både chefen och fastighet som skulle se över problemet - men jag är skeptisk. Någons syn på det hela var ju att de "bara" var barn. Den ursäkten slutar att fungera när ungarna passerar 9års åldern. Det är så samhället fungerar idag.
Det är inte "bara" barn dom gör dessa dumheter längre. Fyfan... Så småningom kunde jag dock lämna bygget och jag tog mig till Järntorget för att ta en kaffe och skriva av mig lite frustration och ilska. Mötte upp PJ och vi gick till en indisk restaurang för att äta då vi båda hade craveat det ett tag.

 Jobbhelgen har varit smått kaotisk med personalbrist och stress. Jag har inte fått vara på min våning - men det har gått relativt bra ändå. Frustrerad och trött har jag dock varit. När jag kom hem idag så gick jag i stort sett och la mig direkt. (Därför är jag vaken vid denna tid på dygnet) Jag var helt utmattad och kroppen värkte. Planen var ju egentligen att plugga - så det är var jag får göra nu istället och imorgon.  

 

Med hjärtat i halsgropen.

 Vilken vecka jag har haft hitills... Ångesten över måndagens omprov, en fantastisk AW med bästa kollegorna, en hjärna som snart sprängs på grund av massor med information från skolan, en ledig dag fylld till bredden med plugg OCH det faktum att jag nästan blev påkörd. Gott och blandat liksom.

 Det är torsdag idag. Detta betyder att jag inleder min jobbhelg med ett kvällspass på bygget.  Börjar 14.00 och slutar 21.00. Inte allt för tungt jobbpass om jag får säga det själv. Ska försöka klämma in en massa pluggtid när jag har lediga stunder - men som vanligt så är det inte lätt att hinna med. 
På tal om annat så tänkte jag skriva lite om veckan hitills. Ni vet ju att jag skulle göra ett omprov i måndags. Jag stressade igenom förmiddagen på jobbet för att hinna iväg till skolan i tid. Att jobba så få timmar var, minst sagt, förvirrande. Det kändes som att jag lämnade över mer än hälften av arbetet till min kollega och det var ingen rolig känsla. Jag är så van vid att ge 100% nu. I alla fall så tog jag mig iväg för att göra provet. Jag satte mig i klassrummet tillsammans med andra från olika utbildningar som också hade omprov på sitt schema den dagen. Jag var så ofokuserad och panikslagen. Värre blev det när nötterna satt och tjattrade och det faktum att 3 telefoner ringde under tiden. Det var så frustrerande. Som om jag inte hade ångest redan innan. 

 Tisdagen kom och det var dags för skola. Jag hade fortfarande ångest över hur provet hade gått - samtidigt som jag hade massor att trycka in i skallen från lärarnas små föreläsningar. Hur skulle detta gå? Men vi köttade igenom dagen och sen var det dags för mig att ta mig igenom ett regnigt Göteborg för att möta upp Kiki och Fridsson för våran efterlängtade AW. Vi hamnade först på Sibylla för mat och sedan gick vi nästgårds till Dubliners. Massor av öl och skratt tills tårarna rann blev det. Vi var med på pubquiz och fick gratis öl när ett annat quizlag ville mäta sina kunskaper med våra. Lite senare tog jag en taxi hem och somnade rätt snart efter att jag lagt ner huvudet på kudden. IGÅR var jag ledig. Jag vaknade upp och mådde som en prinsessa. Inget bakismående överhuvudtaget. Visst är det sällan som jag blir bakis om jag bara dricker öl - men man vet ju aldrig. Är fortfarande tacksam varenda gång som jag inte blir det. Jag satt med Medicin-boken i knät den större delen av dagen. Jag vet inte om jag blev nå klokare - men jag pluggade i alla fall. PJ kom hem från jobbet och vi latade oss i sängen innan vi gick upp och gjorde mat för att sedan gå iväg för att fylla på vårat tomma kylskåp. 
 Sen är vi tillbaka på torsdagen. På dagens datum. Jag gick in på skolplattformen och upptäckte att jag hade klarat omprovet. Lättnaden som sköljde över mig var fantastisk att känna. Då var jag inte så jävla dålig som jag trots allt kände mig. Jag hade bara inte gått all in första gången. Som jag trodde att jag hade. Så nu sitter jag här framför datorn och ler. Magen kurrar så högt att jag nästan kan tänka mig att grannarna hör den - så jag ska göra lite mat innan det är dags att åka iväg mot jobbet. Som vanligt kommer jag att befinna mig där lite för tidigt. Men jag gillar att kunna ta det lugnt. :P Och med de orden så avslutar jag detta inlägg. Hoppas ni får en bra torsdag, finisar <3

 

Liknande inlägg