header menu

Struck by lightning

 
"A high school boy, desperate to escape the idiocy of the people in his hometown, tries to create a way in which he can move to New York, attend the college of his dreams and do something other than live in the footsteps of his drunken, divorced mother. Along the way he blackmails his fellow students into contributing to his literary magazine and discovers what it's like to feel accomplished. Does he get accepted into the college of his dreams? Is he going to make a difference and follow his life goal?" - (Bild och citat hittar ni HÄR)

Mina tankar om filmen: Detta är Chris Colfers verk, så jag var partisk redan från början. Men budskapet och genomförandet var onekligen genialiskt. Valet av skådespelare och dialogerna. Jag älskade varje sekund av den. Jag kunde känna hans frustration, smärta och glädje. Ni måste verkligen se denna.
Som sagt. Jag är partisk - men fuck it... SE DEN. 

Thursday thoughts

 Hur ska jag ens börja med att beskriva det helvete som medicinen tagit mig igenom de senaste dagarna? Läkaren varnade mig om hur jag kunde känna mig den första veckan and oh was she right. Alla känslor liksom förhöjdes. Tredubblades. Ångestkänslorna har varit brutala. Lyckligtvis vet jag ju att det beror på medicinen - men de var onekligen svåra att hantera. Svårare än innan. 

 En natt hade jag konstant panikångest som vägrade att försvinna. Jag sov inte en ynka sekund och när PJ såg mig på morgonen behövde han knappt fråga vad som stod på. "Du ska nog stanna hemma från jobbet idag" sa han och ja. Så fick det bli. Det har kort och gott varit hemskt. Som sagt så beror det på medicinen så efter denna vecka så ska den ha kommit i balans. Efter denna vecka så ska det vara bättre. Inte bra kanske, men bättre. 

 Nu är det bara att fortsätta vänta på att höra ifrån terapeuten så att jag får en tid bokad. Jag är så säker på att detta kommer bli bra. Det är drygt så in i helvete och jag har mått så kasst de senaste dagarna - men jag är SÅ säker på att det kommer bli bra. Jag har ju sjukt bra saker att se fram emot också och jag lääängtar så efter att få jobba ifred utan krångel. Jag vill bara få jobba i lugn och ro.

 

Min stad är bättre än såhär

    Bild: Anders Ylander Lånad ifrån: gp.se

 På tal om inget... Jag har ju glömt att berätta om kravallerna i onsdags där göteborgspolisen blev attackerade med stenar och smällare. Detta skedde bara ett stenkast (no pun intended) från oss. Vi hörde helikoptrarna och sirenerna. Jag kan fortfarande inte fatta att det har inträffat. Dessutom så har det tydligen varit TVÅ bilbränder precis här utanför oss. Inte helt säkert att det finns koppling till kravallerna eftersom det inte inträffade under samma kväll - men jag känner lite att någon åtminstone blivit inspirerad av denna galenskap. Mycket annat har skett i Göteborg under den senare tiden och jag funderar konstant på vad politiker och alla med någon form av makt har tänkt sig att göra för att stoppa allt. 

 Jag kan inte mycket om politik. Jag är inte insatt i politiska frågor och jag bryr mig definitivt inte om hur förövarna såg ut. Grunden till dessa kravaller var att polisen beslagtagit stöldgods från dom. Därför blev dom arga. Yes... De blev arga för att polisen stoppade deras kriminella verksamhet. Amazing. Verkligen. 
De hade spärrat av en rondell. Skapat en barrikad utav lastpallar och kundvagnar som de sen satte eld på. De kastade stenar och sköt med grön laser mot räddningstjänst. Vilket inte låter så farligt - men är fordonet i rullning så kan det gå illa. Jag blir ärligt talat ledsen. Vad kan vi göra för att få ett slut på det här? Varför går inte politikerna in och tar tag i detta? Ge poliserna mer svängrum vettja. Ge dom möjligheter att verkligen stoppa sånt här. 

Liknande inlägg