header menu

En uppdatering är på sin plats

 Om ni läser i föregående inlägg så ser ni mig gnälla om en ond rygg. En inflammerad rygg. 

... Jag kommer att gnälla en smula i detta inlägg också - mest för att jag är ganska så less. Anyways - jag tycker att vi börjar uppdateringen med att berätta om operationen som jag gick igenom. Cellförändringar skulle tas bort. Det blev inte lika avancerat som jag fick intrycket av att det skulle vara. Jag förväntade mig bedövning och allt möjligt - men det var så lite som skulle tas så det skulle kännas (enligt dom) lika lite som en provtagning. Men där hade dom fel. 
Det var så sjukt onice och att jag redan hade ont i ryggen så in i helvete hjälpte inte till det minsta. Jag mådde rätt dåligt den eftermiddagen/kvällen. Inget ovanligt. 

Fredagen anlände och jag blev gräsänka över helgen. Jag hade så jävla ont - men märkte att det inte kändes lika illa om jag försökte röra på mig. Jag bestämde med min kompis Ace att vi skulle ut och öla. Det kunde ju liksom inte skada så länge jag inte började lyfta tungt eller köra parkour längs husen.
Vi hade en astrevlig kväll. Jag hade fortfarande ont såklart - men distraktionen var välkommen. 

På Lördagen så blev det mellomys här hemma med min fina vän, Jenny. Jag är inte riktigt den som följer mello och var inte imponerad av lördagens deltävling - men sällskapet var mysigt. Vi mötte upp lite trevligt folk på Bowlingen i Gamlestan senare och satt där och tittade på medan de spelade. Även denna kväll var otroligt rolig. Mest tack vare bästaste Jenny <3

Söndagen tillbringades i sängen. Jag tänkte att nu hade jag trots allt varit duktig och rört på mig trots att jag hade ont. Jag tyckte inte heller att jag hade överansträngt mig - men samtidigt var det kanske på sin plats att vila upp sig ordentligt. PJ skulle ju också komma hem ifrån Borlänge så småningom.

MÅNDAGEN var ett rent helvete. Jag hade så jävla ont i hela kroppen och blev livrädd över att det skulle handla om någon infektion i de nedre regionerna. Jag kände mig febrig - men vi har ingen termometer hemma så jag kunde inte kolla upp det. Jag mådde så dåligt. Så fort jag hostade till lite så vred jag mig strax i helvetiska plågor. Det gjorde så ont. Jag frös och svettades om vartannat och hade det riktigt jobbigt. Det här funkade inte. Jag ringde 11-77 och sköterskan som jag så småningom fick prata med var lite orolig. Hon hade samma tanke som mig. Infektion. Det var bara att invänta PJ och sedan sticka till jourcentralen som ligger 5 min bort. Han var till och med tvungen att hämta upp mig här hemma. Jag var helt borta i huvudet av smärtan. Jag svettades som en gris. De tog stick i fingret på mig direkt för att se så att jag inte hade någon infektion i kroppen. Lyckligtvis hade jag normala värden. = ingen infektion. Men frågan om varför jag hade så ont kvarstod ännu. Vi fick vänta ett bra tag innan läkaren ropade in mig. Hon tryckte och klämde på ryggen och reflexmässigt ville jag ju slå till henne. Det gjorde jag inte. Istället fick PJ stå ut med att jag körde in mina naglar i hans armar.

Summan av allt detta då? Jag har drabbats av akut ryggskott... Inte helt förvånad över det med tanke på att jag jobbar inom vården - men detta innebär ytterligare en vecka hemma från jobbet. Det irriterar mig. Jag orkar inte vara hemma. Inte alls. 

Fast min kropp är 195 år gammal

 Jag har precis inlett min sjukskrivning nu. Tekniskt sett i alla fall. Blev en kort dag i skolan för mig igår då min rygg är totalt jävla paj. Såklart vet jag inte vad jag lyckats med denna gång MEN hostan lindrade inte direkt smärtan. Så att sitta på en stol en hel dag funkade liksom inte. Vid lunch gick jag hem. Försökte fixa lite här hemma innan jag skulle lägga mig ner för att vila ryggen. Såklart somnade jag direkt jag la huvudet på kudden och jag sov alldeles för länge. Gissar att det var precis vad jag behövde dock. Har fortfarande vidrigt ont i ryggen dock - vi får la se om det blir bättre eller om det är nödvändigt att söka hjälp för det också.

 Jag sitter också konstant och stressar upp mig själv över operationen som ska ske på torsdag. Jag vet att den kommer gå bra och PJ kommer ju vara vid min sida hela tiden - men som sagt... jag och sjukhus går inte så bra ihop. Så jag kan liksom inte låta bli. Ännu värre blir det ju dock när jag tänker på alla de besök jag behöver göra framöver. Byta p-stav, eventuellt kolla upp ryggen, få hjälp med hostan som inte vill försvinna... osv. Jag låter jävligt negativ - men ni måste ju ändå hålla med om att när det gäller kroppsliga saker så har jag ju inte världens tur direkt. Så det kommer säkert komma upp fler saker. 
Oh well - jag ska väl ta mig igenom operationen först och inte stressa över det andra just nu. Blir väl så när man stressar upp sig på natten. Övertänkare som man är så är nätterna värst. Speciellt om sömnen är obefintlig :P

 
 Till något mer intressant då... :P Vet ni vad jag gjorde igår kväll? Jag pratade faktiskt litegrann med mitt ex. Det är inget bad blood mellan honom och mig och ibland händer det att den ena hör av sig till den andra och vill kolla läget liksom. För att se om något kul har hänt i den andres liv. 
Så vi skrev litegrann och jag kände mig rätt tacksam för den typen av kontakt ändå. Jag var ju ändå tillsammans med honom i ungefär 4 år och det hade sugit så hårt om kontakten bara försvann. Och alla insider-skämt med den. Vissa grejer är det ju bara han och jag som förstår och då är det skönt att typ någon gång varannan månad bara kunna skriva av sig. Dock skulle jag ju ljuga om jag sa att jag hade lust att ta en öl med karln. Har inget intresse av att träffa honom IRL då jag förevigt kommer vara en smula bitter på hur han hanterade vissa situationer. That is in the past - men jag vill inte bli påmind om det.

 Är det någon av er som ändå har en bra relation med erat ex? 

Trots mitt lilla kaos

 Här sitter jag, mitt i natten, och kan inte sova pga hostan som torterar mina lungor. Fortfarande. Blir inte klok på den. Är inte ens förkyld längre, men lik förbannat så ska eländet hänga sig kvar och vara jobbigt. Oh well... Vad har hänt sedan sist jag skrev? Jo jag har försökt att slappna av och ta varje dag som den kommer. Jag lever fortfarande ett väldigt hektiskt liv utan tid för sömn - men samtidigt är mitt liv otroligt bra. Jag är en väldigt lycklig brud och fan vad jag har kämpat för att ta mig dit jag är idag. :P 

 I torsdags så följde jag med 2 av mina kollegor ut på en liten after work. Inget speciellt - bara några öl och lite "firande" av något visst. Följande dag så blev det vin och tjejsnack med fina Jenny och de två senaste dagarna så har jag mest spelat tillsammans med PJ. Det är liksom våran gemensamma nämnare och när jag väl fick en ny dator så blev det rätt underbart att kunna göra något av det tillsammans. Vi har även storstädat och färgat min hemska utväxt. Det är ganska häftigt hur mycket lite färg kan göra för självförtroendet. Jag funderade starkt på att bara kleta i färg i hela håret på en gång - men jag har ju slitit så på håret när jag försökte bleka topparna och när jag får råd så ska jag försöka mig på att bleka de ännu mera. Så denna gång rök bara utväxten.

 
 Närmare kvällen på fredagen så skulle Jenny vidare ut och möta upp några kompisar. Själv hade jag PJ som saknade min närvaro i hemmet så jag åkte hem istället. Var ju inte i närheten av proper nog för att ta mig ut på krogen heller. Sminket var obefintligt och eftersvettningarna från promenaden hem till Jenny var ett faktum. Haha! Det var dock skönt att komma hem till PJs varma famn. Det är inte alltid vi har tid tillsammans. Ledig tid. 

 Nu ska jag se om jag åtminstone kan få 2 timmars sömn innan det är dags att ta sig iväg mot veckans enda arbetspass. När jag kommer hem från det så har jag lite sysslor att beta av - men sedan ska jag faktiskt bara se till att få ett tvåsiffrigt antal timmars sömn. Bara för att jag kan. På tisdag väntar sista lektionen i Etik och människans livsvilkor. Vi ska presentera livsåskådningar tydligen. Låter helt okej om en lite tråkigt.


Liknande inlägg