header menu

Jag fick poliseskort hem

 Jag kom på att jag inte har berättat om den gång jag blev eskorterad hem från affären av 3 poliser.

Det var härom veckan som jag, lite senare på kvällen, gick till hemköp för att handla. Det var mörkt ute, men det var inget som jag reflekterade vidare över. Jag lyssnade till och med på Creepypodden samtidigt. Jag hade ju gått den vägen många gånger innan så jag tyckte inte att det var något att tänka på.
Jag kilade in på affären för att plocka på mig det som behövdes, betalade, packade ihop allting och så började jag gå ut. När jag väl kommit ut så var 3 stycken poliser det första som jag såg. 2 män och 1 kvinna. Jag tänkte att de bara var där och kollade läget. Kanske hade de bara stannat till för att äta. En av polismännen kollade på mig när jag passerade dom och vände sig plötsligt mot mig. Jag hade hörlurar på mig och när jag såg att han verkade säga någonting till mig så tog jag av mig dom. "Sa du något?" frågade jag 

"Ja jag undrade hur gammal du är?" sa polismannen igen
"Jag är 25. Hurså?" Polismannen kollade på sina kollegor och det gjorde mig, minst sagt nervös. Misstog de mig för någon nu?
"Har du något emot att vi följer dig en bit på vägen?" undrade samma polisman
"Nä.. men asså vadårå? Vad händer?" 
"Jag tycker bara att det verkar som en bra idé" började han och tillade sedan "Det är aldrig bra att gå ensam när det är mörkt ute"

Jag som, vid detta tillfälle, var både nervös och förvirrad - kunde inte riktigt greppa vad som hände. Jag förstod kanske att de inte hade misstagit mig för någon annan, men hela händelsen var så skum.

"Vad händer?" frågade jag igen och kollade skrämt på de 3 poliserna som nu stod runt mig
"Vi kan inte säga något, men kort och gott så stryker det runt mindre bra folk i området"
"Om det känns bättre så kan jag bära dina kassar!" sa den andra polismannen som dittills varit tyst. "Så folk inte tror att vi griper dig"

Jag svarade på hans skämt med ett nervöst grin. Det här var ju helt stört. Hjärtat slog hårt i min bröstkorg och jag började fantisera ihop gängdraman i mitt huvud. Att skottlossningar skulle ske medan vi gick där längs den vanliga vägen som jag alltid brukade gå. Att de skulle stå runt om mig och skydda mig från kulorna med sina kroppar samtidigt som de besvarade elden. För dom att ta tid från sitt arbete för att följa mig på vägen så måste det ha varit rätt sketchy dudes som sprang omkring i närheten. När vi kommit till korsningen nedanför min gata så sa jag till dom att jag klarade mig resten av vägen. Nu var det väl upplyst och jag hade bara några hundra meter kvar. Jag fick mina kassar och skyndade iväg. Kastade mig in i hissen och åkte upp till lägenheten. När jag kom hem så flåsade jag som en noshörning. Jag berättade allt för PJ som bara satt och gapade. "Vafan...?" var det enda han kunde få ur sig.

Så ja... där har ni den. Storyn om när jag fick poliseskort hem från hemköp. ^^