header menu

Post-op

 Mina fina! Nu är den fruktade operationen över. 

 Igår så befann vi oss på sjukhuset innan de ens hade öppnat upp dörrarna. Det gick rätt snabbt alltihop. Jag hamnade i ett smärre paniktillstånd när PJ snällt fick stanna kvar i väntrummet medan jag blev ledd in till pre-op rummet. De satte nål i armvecket på mig där jag fick lugnande och smärtstillande. Jag blev körd in till salen där jag fick mer mediciner. Efter en väldigt kort stund så var jag hög som ett hus. Smått panikslagen så pekade jag på en av sköterskorna och krävde att hon höll mig i handen. Vilket hon såklart kunde göra sa hon. Jag hade tydligen varit väldigt rolig i mitt höga tillstånd. 

 Efter 10 minuters random och konstant babbel så hade jag tystnat och sett fundersam ut:
 "Det är sån himla tur att min mamma inte var med mig här"
 "Jaha? Vadårå?" frågade en av sköterskorna
 "Asså ni hade ju inte fått en lugn stund"

 Vad är det man säger? Äpplet faller inte långt ifrån trädet.

 Jag vaknade upp när de flyttade mig från operationsbordet till sängen och körde mig till post-op där jag skulle få återhämta mig en stund. Jag hinkade deras kaffe och åt av deras fika. Det enda som jag kunde tänka på var att jag ville bli så pass klar att jag orkade ta mig ut till PJ som satt och väntade. Jag tog min mobil och meddelade honom om läget. Det var skönt ändå att få ha kontakt med honom på så sätt. Det var en tröst och lite pepp att liksom skynda på återhämtningen. Tillslut så fick jag nog. Jag ville inte ligga kvar där längre. Jag vinkade till mig en sköterska som skulle assistera mig till toaletten där jag fick byta om. De såg till att jag var i tillräckligt gott skick och sedan leddes jag ut till min bättre hälft. Vi tog oss hem - och jag blev placerad på luftmadrassen framför tv:n medan PJ satt och klickade vid datorn. Jag somnade direkt och ja... det är väl nästan det jag har gjort sedan jag kom hem om vi bortser från det smått överambitiösa försöket att närvara i skolan idag. Jag gjorde i alla fall provet innan jag vände hem - men kommer nog att få göra om det.

 Nu ska jag sova ännu mer och ladda inför jobb imorgon. Får se hur mycket av det passet som jag kommer att orka med. Men jag blir, lyckligtvis, avbytt runt 12.00 imorgon. I värsta fall. Så... sålänge jag håller ut såpass länge så blir det bra i slutändan.