header menu

Jag tuppade av

 Hej mina fina! 

Klockan är egentligen alldeles för mycket och vi har en fullspäckad dag framför oss när lördagen anländer... men den här lediga tiden känns för viktig för att spilla. I mean... när jag var hemma och var sjuk så hade jag knappt ork till annat än att typ hålla mina ögon öppna ett par timmar. När jag väl fick energi tillbaka så var det ju dags för jobb och skolarbete igen. Det är så mycket. Don't get me wrong. Men jag börjar sakna min fritid en smula måste jag säga. Därför blir jag uppe lite längre än vad jag borde denna kväll. När detta väl publiceras så ska jag direkt slänga huvudet på kudden och kura ihop mig bredvid PJ.

Min dag då... Det började såklart med att jag vaknar i panik när telefonen ringer. INGET av mina 10 alarm hade gått igång. Jag var alltså försenad. (Note to self: Köp en jävla väckarklocka och spara till en uppgradering av din mobil) Jag var ute ur lägenheten på 2 röda - men det hjälpte då inte särskilt mycket när spårvagnsjäveln stod still i vad som kändes som en evighet pga spårarbete. Det är NÄSTAN så att jag önskar att snön kan komma nu så att dom ger fan i spåren. Anyway. Jag var ju inte så vidare sen och sånt där kan ju hända vem som helst - men det jobbiga var ju just det faktum att jag var på julbordet igår (torsdag) och alla inkl. jag blev väldigt.... glada i hågen. Självklart kunde jag ju då inte sluta oroa mig för att de skulle tro att det var därför jag var försenad.
Jag var helt utan efterverkningar efter kvällen - men kan väl tänka mig att gud straffar dom "oansvariga" direkt haha! 

Jag tackar de högre makterna dock för att jag blev satt på samma våning som bästa Sussie. <3 Hon är liksom en äldre version av mig så när hon och jag jobbar så går allting så himla smidigt. Det är frickin amazing. I could not be more lucky måste jag säga. Över att ha de bästa kollegorna dvs. Och ja... julbordet. Kan inte direkt berätta så mycket om det ifall jag ska vara ärlig. För mycket företagshemligheter ;) haha. Nä - men sålänge folk inte vet att jag bloggar så väljer jag oftast att inte skriva ut diverse olika situationer och händelser. Dels för att man inte har en aning om vem som läser detta och för att jag inte riktigt känner brudarna tillräckligt bra för att veta vad de skulle vara okej med att jag skrev och inte. Sen är det ju så att skriver man a så lär man ju förklara b också. 

När jag kom hem efter jobbet idag så kände jag mig alldeles öm i kroppen. Min plan var därför att lägga mig i sängen medan jag väntade på att PJ skulle höra av sig angående mat. Jag TOTALdog där jag låg. Tydligen var jag väldigt trött. Vaknade först när PJ satte sig på sängkanten för att annonsera sin hemkomst. Jävla skit liksom. Det var ju tänkt litegrann att jag skulle ha maten klar när han kom hem. Kyckling skulle vi göra. Vi var båda för trötta för att orka hålla på, så istället slängde vi in lite kroketter och brocolli i ugnen och sedan var vi nöjda. NU är det dock dags för mig att sova. Är måttligt trött! 

 

Angående kanelkaffet

 Många av er verkade nyfikna på kanelkaffet som jag nämnde i ett tidigare inlägg. No worries. Jag ska berätta min hemlighet ;) Faktum är att det bara krävs två ingredienser. Nämligen kanel OCH kaffe. ^^ Who would have known. Skämt å sido... Enkelt är det i alla fall och jag ska berätta för er hur ni borde göra.

 
Säg att ni ska göra 6 koppar kaffe i en kaffebryggare.

1
. Häll först i sagda mängd pulver i filtret
2. För medelstark kanelsmak så blandar ni sedan i 1 tsk kanel i pulvret och rör om.
3. Sätt på kaffebryggaren.
4. Drick upp

Vill ni göra detta kanelkaffe ännu bättre så finns det faktiskt kaffesirap (som de använder sig av för att smaksätta kaffe på cafeer) att köpa. Men denna enkla blandning ger dig en perfekt kopp julkaffe utan att egentligen kosta särskilt mycket. Vad tror ni? Kommer ni att testa detta? 

Jag fick poliseskort hem

 Jag kom på att jag inte har berättat om den gång jag blev eskorterad hem från affären av 3 poliser.

Det var härom veckan som jag, lite senare på kvällen, gick till hemköp för att handla. Det var mörkt ute, men det var inget som jag reflekterade vidare över. Jag lyssnade till och med på Creepypodden samtidigt. Jag hade ju gått den vägen många gånger innan så jag tyckte inte att det var något att tänka på.
Jag kilade in på affären för att plocka på mig det som behövdes, betalade, packade ihop allting och så började jag gå ut. När jag väl kommit ut så var 3 stycken poliser det första som jag såg. 2 män och 1 kvinna. Jag tänkte att de bara var där och kollade läget. Kanske hade de bara stannat till för att äta. En av polismännen kollade på mig när jag passerade dom och vände sig plötsligt mot mig. Jag hade hörlurar på mig och när jag såg att han verkade säga någonting till mig så tog jag av mig dom. "Sa du något?" frågade jag 

"Ja jag undrade hur gammal du är?" sa polismannen igen
"Jag är 25. Hurså?" Polismannen kollade på sina kollegor och det gjorde mig, minst sagt nervös. Misstog de mig för någon nu?
"Har du något emot att vi följer dig en bit på vägen?" undrade samma polisman
"Nä.. men asså vadårå? Vad händer?" 
"Jag tycker bara att det verkar som en bra idé" började han och tillade sedan "Det är aldrig bra att gå ensam när det är mörkt ute"

Jag som, vid detta tillfälle, var både nervös och förvirrad - kunde inte riktigt greppa vad som hände. Jag förstod kanske att de inte hade misstagit mig för någon annan, men hela händelsen var så skum.

"Vad händer?" frågade jag igen och kollade skrämt på de 3 poliserna som nu stod runt mig
"Vi kan inte säga något, men kort och gott så stryker det runt mindre bra folk i området"
"Om det känns bättre så kan jag bära dina kassar!" sa den andra polismannen som dittills varit tyst. "Så folk inte tror att vi griper dig"

Jag svarade på hans skämt med ett nervöst grin. Det här var ju helt stört. Hjärtat slog hårt i min bröstkorg och jag började fantisera ihop gängdraman i mitt huvud. Att skottlossningar skulle ske medan vi gick där längs den vanliga vägen som jag alltid brukade gå. Att de skulle stå runt om mig och skydda mig från kulorna med sina kroppar samtidigt som de besvarade elden. För dom att ta tid från sitt arbete för att följa mig på vägen så måste det ha varit rätt sketchy dudes som sprang omkring i närheten. När vi kommit till korsningen nedanför min gata så sa jag till dom att jag klarade mig resten av vägen. Nu var det väl upplyst och jag hade bara några hundra meter kvar. Jag fick mina kassar och skyndade iväg. Kastade mig in i hissen och åkte upp till lägenheten. När jag kom hem så flåsade jag som en noshörning. Jag berättade allt för PJ som bara satt och gapade. "Vafan...?" var det enda han kunde få ur sig.

Så ja... där har ni den. Storyn om när jag fick poliseskort hem från hemköp. ^^

Liknande inlägg