Har alltså inte hunnit med bloggen på en vecka...
Det har varit full rulle sedan strax innan julhelgen. Jag har jobbat, pluggat, städat och sovit. Vi har haft mina svärföräldrar på besök och därför inte heller varit hemma särskilt mycket. När vi varit det så har vi bara tagit det lugnt. MEN jag måste ju berätta om veckan lite mer ingående om än kortfattat.
Jag jobbade den 23 december mellan klockan 7 och 14. När jag hade slutat så gick jag och Sanna iväg för att ta några öl i väntan på att det skulle bli dags att möta våra nära och kära på varsitt håll. Om ni undrar vem Sanna är så är hon min kollega och mentor. När jag först började på mitt jobb så var det bland annat henne som jag gick brevid mina första dagar. Hon är helcool så att gå iväg med henne ensam och öla var jätteroligt.
Så var det dags för oss att säga hej då. Jag tog spårvagnen bort mot Liseberg för att möta upp PJ och hans föräldrar. Det kändes som om det var otroligt längesen som vi träffade dom - även om vi var upp och hälsade på i somras. Vi betalade in oss på Liseberg och tillbringade resten utav kvällen där.
På julafton så klev vi upp och gjorde oss iordning då vi hade bjudit hem svärföräldrarna till våran enkla boning. Jag lagade julmat för fulla muggar. Rullade köttbullar som jag inte ens kunde äta och såg till att jag hade vegetariska alternativ att äta. Svärföräldrarna anlände och vi satte oss för att äta. Vi pratade och spelade så småningom lite spel. (Monopol) Mitt i allt så började det åska. Det var galet.
På juldagen så mötte vi återigen upp svärföräldrarna. Denna gången lite tidigare på förmiddagen. Vi hade nämligen bestämt oss för att se den nyaste Star Wars-filmen. (R.I.P Carrie Fischer) Den var helt fantastisk. Eftersom den precis kommit ut så kommer jag som vanligt inte skriva några detaljer om filmen pga risk för spoilers - men det var en nöjd brud som klev ut från biosalongen. Det är ett som är säkert. Vi bestämde oss för att gå runt lite och se ifall det var några butiker öppna. Dock hittade vi mest restauranger. Passade ju oss lika bra iofs då hungern gjorde sig påmind. Vi slog oss ner på ett ställe längs Avenyn och hade det gött ett tag. Sedan gick vi runt lite till. Tog varsin dryck på Dubliners och sedan tog vi en snabb vända inne på Nordstan där jag hittade en del fina grejer.
Vi lämnade av Svärföräldrarna vid hotellet och sa hej då för denna gång. Sen var det bara att ta sig hemåt för att sova. En annan skulle ju jobba dagen efter.
Måndagen var plötsligt här och det var dags för mig att återvända till jobbet. Jag skulle vara på min våning med en ordinarie som vi kan kalla för... "Mamman" i brist på bättre. Jag var inte alls vidare glad över att behöva jobba med henne. Missförstå mig inte nu. Hon är toppen som person... men med tanke på det ansvar som jag, som faktiskt är vikarie, måste ta när jag jobbar med henne... en dag kommer jag fasiken få en hjärnblödning. Jag kan knappt förklara med ord hur mitt huvud brände av stress efter en dag med henne. Jag var så nära panikattacker så jag visste knappt vart jag skulle ta vägen. Så här kunde jag inte ha det tänkte jag. Flera gånger flydde jag våningen för att ventilera med andra kollegor och de hade upplevt mitt problem. De tyckte det var fel.
Så idag gick jag för första gången ner till chefen med ett klagomål. Visst hade jag kunnat sätta mig ner med kollegan i sig och snackat med henne - men varenda gång jag sa något så tog hon det inte på allvar. Så vad skulle jag göra? Jag orkade ju inte läxa upp en ordinarie när jag själv "bara" är en vikarie. Än sålänge.
Ja... Det, mina vänner, var den senaste tiden i korta drag! Resten av tiden har jag bara sovit. Alldeles för mycket. :P
Jag jobbade den 23 december mellan klockan 7 och 14. När jag hade slutat så gick jag och Sanna iväg för att ta några öl i väntan på att det skulle bli dags att möta våra nära och kära på varsitt håll. Om ni undrar vem Sanna är så är hon min kollega och mentor. När jag först började på mitt jobb så var det bland annat henne som jag gick brevid mina första dagar. Hon är helcool så att gå iväg med henne ensam och öla var jätteroligt.
Så var det dags för oss att säga hej då. Jag tog spårvagnen bort mot Liseberg för att möta upp PJ och hans föräldrar. Det kändes som om det var otroligt längesen som vi träffade dom - även om vi var upp och hälsade på i somras. Vi betalade in oss på Liseberg och tillbringade resten utav kvällen där.
På julafton så klev vi upp och gjorde oss iordning då vi hade bjudit hem svärföräldrarna till våran enkla boning. Jag lagade julmat för fulla muggar. Rullade köttbullar som jag inte ens kunde äta och såg till att jag hade vegetariska alternativ att äta. Svärföräldrarna anlände och vi satte oss för att äta. Vi pratade och spelade så småningom lite spel. (Monopol) Mitt i allt så började det åska. Det var galet.
På juldagen så mötte vi återigen upp svärföräldrarna. Denna gången lite tidigare på förmiddagen. Vi hade nämligen bestämt oss för att se den nyaste Star Wars-filmen. (R.I.P Carrie Fischer) Den var helt fantastisk. Eftersom den precis kommit ut så kommer jag som vanligt inte skriva några detaljer om filmen pga risk för spoilers - men det var en nöjd brud som klev ut från biosalongen. Det är ett som är säkert. Vi bestämde oss för att gå runt lite och se ifall det var några butiker öppna. Dock hittade vi mest restauranger. Passade ju oss lika bra iofs då hungern gjorde sig påmind. Vi slog oss ner på ett ställe längs Avenyn och hade det gött ett tag. Sedan gick vi runt lite till. Tog varsin dryck på Dubliners och sedan tog vi en snabb vända inne på Nordstan där jag hittade en del fina grejer.
Vi lämnade av Svärföräldrarna vid hotellet och sa hej då för denna gång. Sen var det bara att ta sig hemåt för att sova. En annan skulle ju jobba dagen efter.
Måndagen var plötsligt här och det var dags för mig att återvända till jobbet. Jag skulle vara på min våning med en ordinarie som vi kan kalla för... "Mamman" i brist på bättre. Jag var inte alls vidare glad över att behöva jobba med henne. Missförstå mig inte nu. Hon är toppen som person... men med tanke på det ansvar som jag, som faktiskt är vikarie, måste ta när jag jobbar med henne... en dag kommer jag fasiken få en hjärnblödning. Jag kan knappt förklara med ord hur mitt huvud brände av stress efter en dag med henne. Jag var så nära panikattacker så jag visste knappt vart jag skulle ta vägen. Så här kunde jag inte ha det tänkte jag. Flera gånger flydde jag våningen för att ventilera med andra kollegor och de hade upplevt mitt problem. De tyckte det var fel.
Så idag gick jag för första gången ner till chefen med ett klagomål. Visst hade jag kunnat sätta mig ner med kollegan i sig och snackat med henne - men varenda gång jag sa något så tog hon det inte på allvar. Så vad skulle jag göra? Jag orkade ju inte läxa upp en ordinarie när jag själv "bara" är en vikarie. Än sålänge.
Ja... Det, mina vänner, var den senaste tiden i korta drag! Resten av tiden har jag bara sovit. Alldeles för mycket. :P
skriven
tack för liten summering och ja svårare att hinna med allt/bloggen juletider
God fortsättning