Det spökar på mitt jobb - Del 2

 Veckan började med ett kvällspass. Jag var placerad på en annan våning än "min egen" men det gjorde inte mig så mycket. Jag var en av 2 som skulle sluta 30 minuter efter alla andra. Kvällen flöt väl på som vanligt och jag märkte inte av något speciellt sådär. Annat än den vanliga känslan av att man inte riktigt är ensam på våningen. Vi avslutade passet och vi gav rapport samt fördelade arbetet mellan mig, Hector och nattpersonalen. (Hector är en timvikarie som varit hos oss rätt länge) Jag gick tillbaka till samma våning för att ta itu med det som jag visste var kvar. Ett dunkelt ljus låg över våningen och allt var tyst. Det kittlade i magen av spänning när jag klev ur hissen. Jag gick direkt in i tvättstugan för att ta itu med tvättmaskinen. Mest för att ge vällingarna lite tid att bli klara så att jag kunde koppla bort dessa. Jag gick in till första vårdtagaren och kopplade bort vällingen. Efter det så ska man alltid spola igenom PEGen med vatten för att det inte ska bli stopp i slangen utav vällingen. Sakta med säkert sprutade jag in vattnet genom slangen. 

 Plötsligt hörde jag en duns. Min allra första tanke var att det var Hector som kom upp för att kolla hur det gick för mig. Sån är han. Otroligt omtänksam och hjälpsam. Men jag hörde inga tillhörande fotsteg. Aja. Jag återgick till mitt. Dörren till lägenheten stod på glänt som vanligt och jag ser en rörelse i ögonvrån. Som om någon sticker in huvudet i öppningen. Jag kollar såklart upp då jag återigen antar att det är Hector. Men ingen är där... "Wow" tänkte jag "Detta var inte alls läskigt..." Som om det inte var nog med de små andra händelserna liksom. Som de dumma människorna i alla skräckfilmer så fick jag för mig att jag skulle pausa det jag gjorde för att gå ut och kika i korridoren. Var det Hector eller någon annan så skulle dom inte hinna gå iväg innan jag hann ut. Självklart så var korridoren tom. Jag skakade på huvudet som för att göra mig av med alla de tankar som uppkom. Plötsligt så kände jag mig mer iakttagen än vanligt... och jag hade ytterligare två vårdtagare att besöka. 

 Till min lycka så hände det inte mer än så. Det var dock fortfarande en rätt läskig upplevelse. 

Liknande inlägg

1 eva linah:

skriven

varför läser jag detta i mörkret ;O!

2 beccalundin.blogg.se:

skriven

Läskigt, men enligt mig lite häftigt på samma gång.
kram

3 Sandra:

skriven

Men fy va obehagligt!! Mycket spännande läsning dock!

Kommentera här: