Jag anlände till jobbet imorse. Alldeles för tidigt, som vanligt. Det gjorde inte mig något utan jag bytte om i lugn och ro och sedan gick jag upp för att dricka kaffe i väntan på de övriga kollegorna. Jag sov mycket inatt för första gången på länge. Ändå var jag otroligt trött och det värkte i min kropp. Det fick gå. Jag ögnade igenom personalpärmen och fick se att jag blivit delegerad ansvaret för att följa med en vårdtagare till logopeden. Hejsan hoppsan... Well - det kunde jag väl göra. Jag hade dock velat ha lite förvarning. Men det enda som jag faktiskt tyckte var drygt med det ansvaret var all väntan som jag hade framför mig. Det räckte inte med att jag var på en våning där det knappt fanns något att göra? Nu skulle jag sitta i ett väntrum i 50 minuter och vänta på att hen skulle vara klar med sitt besök. Lyckligtvis så var taxin tidig när besöket väl var över. 

 Jag kom tillbaka till jobbet och då var det dags för rast. När jag kom tillbaka från den så var det bara en timme kvar tills jag skulle sluta. En slapp dag med andra ord. Känns så skumt när det är lugnt - men samtidigt var jag oerhört tacksam för att jag hade en sån dag. Jag kan ju sitta här nu och ha tid för bloggen. Jag kan slappa utan att däcka av trötthet eller behöva stressa med någonting annat. Jag har verkligen lärt mig att uppskatta såna stunder. Speciellt med tanke på att de inte inträffat på ett tag. Den senaste tiden... det enda som har hänt när jag kommit hem är att jag har lagt mig framför tvn och så småningom somnat. Flera dagar i rad så kunde PJ komma hem och hitta mig sovandes. Visst låter det skojigt? 

 Förresten... Var ju i skolan igår. För att lämna in valideringspapprena och få den individuella studieplanen. Nästa vecka så sätter alltså utbildning igång ordentligt. Utan validering osv. Vi startar med Hälsopedagogik och det ska bli riktigt spännande faktiskt. Måste bara se till att beställa hem boken.