Allting på en och samma gång

 Att jag pallar trycket just nu är tämligen fantastiskt!

I got so much on my plate. Inte bara fysiskt utan även mentalt. En resa uppåt i landet kommer även att ske inom kort OCH jag drunknar i plugg bara för att jag skulle vara så förbannat lojal och jobba extra i helgen för att mina kollegor inte skulle sitta i skiten. Enda anledningen till att jag gjorde det var för att de frågade mig allra sist. Jag var sista utvägen till en lugn helg och det skulle betyda två lediga helger på rad sen. Något som jag ansåg var mycket välkommet. 
Så ja... Helgen som var tillbringades till största delen på jobbet tillsammans med Sanna på våran våning. Det finns inte mycket som jag kan skriva då man naturligtvis inte får skriva så mycket om jobbet inom vården, men det har varit en rolig helg. Våra pojkar har gett oss otaliga skratt och det har flytit på utan större problem. Just nu sitter jag dock här och känner tröttheten värka i varenda synaps. Jag kämpar verkligen hårt för att hinna med mitt liv just nu.
Jag kan inte säga att jag överdriver om jag skriver att jag är sjukt jävla utmattad. Från tisdag till tisdag så har jag haft fullspäckade dagar med jobb och skola. Det normala brukar vara att man har max 4 jobbpass följt av en eller två lediga dag för att vila upp sig. Efter att jag går av dagens pass klockan 14.00 så kommer jag alltså att ha jobbat 6 arbetspass på rad - varav det i lördags var en M-tur (11 timmar). Så tekniskt sett skulle man väl kunna säga 7 dagar i rad. Det är mycket om man jobbar inom vården. Som jag har förstått det också så är ni många som kan känna igen er i mitt arbete. 

Måste också berätta att jag känner mig otroligt nedstämd gällande psykologmötena. Min psykolog ska nämligen sluta på vårdcentralen dit jag går och fortsätta med sin privata verksamhet istället... Hon och jag som hade kommit så långt i min jakt efter att styra upp mina tankar. Ska jag nu behöva börja om med någon som jag kanske inte ens passar ihop med? Jag blir så ... trött. Kommer just denna delen av mitt liv någonsin ordna upp sig? Jag behöver hjälpen. 

Nu ska vi se då. Finns det mer att berätta? Troligtvis. Kommer jag på någonting nu? Absolut inte. Det finns inte mycket energi till övers inom mig för tillfället och så har det varit i ett par veckor nu. Inte för att det är särskilt konstigt då jag får slita en del just nu - men det börjar bli väldigt drygt. Jobb, sova och plugg är det enda som mina dagar består av. I den ordningen också. Maten har bortprioriterats om man bortser från gårdagens sushidejt med Sanna på jobbet. 
Jag kommer att kämpa på. Såklart. Cuz that's how i roll. Finns inte mycket som jag inte klarar av med hjälp av några droppar koffein i systemet. :P

Bjuder er på några av mina senaste snapshots i brist på bättre material ↓ Puss på er och ha en bra måndag! 

 

Liknande inlägg

1 Ljuva Julia:

skriven

Jag känner igen mig. Jag är alltid ledig på helgen i sig, men har alltid jobb som borde göras, hela hela hela tiden. Jag är så matt, så fort jag stannar upp ekar alla måsten och borde i huvudet, det blir aldrig vila som lärare eftersom vi har tio timmars förtroendetid. Jag är som du och kör på jag också, men det börjar gå sönder lite i mig, så utmattad känner jag mig,

2 Zyllah:

skriven

Låter som ytterst mycket jobb måste jag säga. Jag jobbar bara 4 timmar i veckan och det är allt jag hinner för att inte gå av.. Synd med psykologen också, tråkigt när sånt händer. <3<3

3 Carolina Thoor:

skriven

Åh fyfan, vad stark du är! Alldeles för mycket jobb :/ jag lider med dig och hoppas du snart bara kan ta en hel dag att bara slappna av! <3

Sv; ja, du och jag verkar väldigt lika, det håller jag helt med om! Men jag började minska dosen till 5 ml, istället för 10 ml. Enligt läkarna ska man ta typ 10 ml om man väger typ 70-80 eller mer. Men jag väger strax över 50 och tog inte Cocilanan så bra ^^, men fortfarande yr, mår fortfarande dåligt, men jag är inte lika påverkad utav Cocilanan längre! :D

4 Fanny:

skriven

åh fina du. Jag tror absolut du kommer lösa alltihopa men stress och att man tagit på sig för mycket påverkar en verkligen.. Stackare :/ Kramar till dig!! <3

5 Lena :

skriven

Fy vad tufft när terapeuten ska sluta! Sånt är onödigt nervöst! Hoppas det går bra och att det löser sig!

Kommentera här: