Flash back monday

9 januari 2016

- För exakt 1 år sedan, så kämpade jag som mest med min ångest. Det var en jobbig månad att genomlida - men just denna dagen så vände det. Vi fick ett samtal hem. Ett samtal som fick både mig och mamma att kasta på oss ytterkläderna och springa ut till bilen. Vi grät så mycket under denna dagen. Av både glädje och sorg. Jag stod vid målet och hyperventilerade. Väntade på glädjen som jag snart skulle få ta emot. Huvudet snurrade. Jag kunde inte stå upp tillslut. Benen gav vika och jag naglade fast mig själv vid en bänk för att inte sjunka ihop i en trött och ledsen hög. Flera veckor av sömnbrist sköljde över mig samtidigt som ångesten hade grepp om min bröstkorg. Så var det dags att möta det som borde ha fått mig att hoppa runt av glädje.

Det var som att glädjen gav mig en spark i magen. Luften gick ur mig. Likaså förmågan att röra på mig. Det var en känslosam dag och även om glädjen senare togs ifrån mig igen så vet jag att den kommer åter. Så småningom. 1 år har gått sedan det hände. Jag klarar ett år till. 

 
 Jag tog denna bilden för att minnas de känslorna som strömmade igenom mig. För att minnas de tankar som gick igenom mitt huvud. Nu ett år senare så minns jag det fortfarande som om det hade skett under dagen. Aldrig har jag känt så mycket på samma gång. 

Liknande inlägg

1 sandra*:

skriven

Vad gällde samtalet? förstod inte riktigt, Men du är stark som kämpat/kämpar med ångest!!

Och jag har letat efter din blogg hur länge som helst ju, tappade bort den och sen dess har jag inte kommit på vad du heter haha. Jag hoppas allt är bra med dig <3

2 elin stridh:

skriven

vad hade nät?

3 Linnea:

skriven

Ja herregud, är så avis på alla som är ute och reser i värmen just nu. Fuskigt <3

4 Tilda Barkselius:

skriven

Vad härligt att du fick uppleva en sådan glädje, hoppas det händer snart igen!

5 Anonym:

skriven

Jag vet då hur de är att leva med ångest...

6 ida - photography, style, life ♡:

skriven

vad stark du är!

Kommentera här: