We have a new home

 Den nivå av lycka som jag befinner mig på just nu är obeskrivlig. Detta trots en väldigt eländig kombination av en liten förkylning och allergi.

 - Måndagen den 8 maj så fick vi beskedet om att vi får hyra den lägenhet som vi hade hoppats på. Detta innebär med andra ord att vi har garanterat boende i MINST ett år till. Troligtvis två år; förutsatt att vi sköter oss - men finns ingen anledning till att vi inte skulle göra det med tanke på situationen som vi befinner oss i. Och ja... området. Ut genom porten och vidare ut genom gården så har vi vattnet. En fin sommardag så är det där vi kan sitta och ha det bra. 4 minuter bort så ligger båten som tar mig över vattnet och till hållplatsen som är ett stenkast från jobbet. Lägenheten är dessutom större OCH finare. Vi får låna en soffa som hyresvärden lämnar kvar. Även en säng som är dubbla storleken på den säng som vi nu sover i. HERRE GUD !!! Jag är så lycklig. 

Det är inte annat än att man blir supersentimental när man tänker på allt det som jag och PJ har gått igenom tillsammans och klarat av. Se bara tillbaka på allt det som han och jag åstadkommit sedan vi kom hit till Göteborg. Drömjobben. Att vi lyckas hålla oss kvar här trots bostadsbrist. Att vi lyckas få långtidskontrakt och slipper hoppa mellan lägenheter var sjätte månad. Det har inte varit en dans på rosor, men tillsammans har vi klarat det ändå. Rätt strongt av oss tycker jag. -



*  TISDAG: Skola som vanligt. Med min eländes-kombination så släppade jag mig iväg för att närvara vid första lektionstillfället på den nya kursen. Specialpedagogik 1. En kurs som inte bara riktar sig mot äldreomsorg för en gångs skull. Utan även barn, ungdomar och "vanliga" vuxna. Vi lär oss om funktionsnedsättningar och hinder runt omkring oss. Vi lär oss att funktionshinder inte är ett samlingsnamn på sjukdomar utan de hinder som skapas av otillgänglighet i miljön runt omkring de med någon form av nedsättning. Intressant början på kursen - men ack vad jag blir less på dessa ändlösa grupparbeten. Har inget emot folket i min klass - men på många sätt så hålls man tillbaka av att behöva ta hänsyn till gruppmedlemmar som kanske inte alls har samma syn på uppgifterna som man själv har. Är ni med på hur jag menar? Jag har aldrig varit ett fan av att jobba i grupp inom skolans värld. Det positiva ligger ju i utbytet av kunskap - men det är inget som är garanterat till 100%. 


 Jag kan, med andra ord, inte klaga på livet! 

Liknande inlägg

1 Pauline Hurtig:

skriven

vad härligt!

Kommentera här: